I januari inleddes förhandlingarna i mark- och miljödomstolen kring Liikavaarafyndigheterna utanför Gällivare. Planer som berör fastighetsägare i Sakajärvi, Liikavaara och Laurajärvi.
En av de som tagit strid för sina rättigheter är Katarina Sundelin, som tvingas lämna gården i Sakajärvi och stugan i Liikavaara.
– Man känner sig besviken, uppgiven och trött, processen har pågått i fem långa år, nu får vi svart på vitt det vi egentligen har vetat. I och med det befintliga dagbrottet i Aitik så förstår jag ju kanske det, säger hon.
Domstolen skriver att påverkan på flera motstående intressen prövats i målet och bedömningen är att riksintressen som rennäring, flygplats och Europaväg får stå åt sidan för fyndigheten.
– Vi har bedömt att gruvans verksamhet kan samexistera med rennäringen men att bolaget måste vidta flera försiktighetsåtgärder för att minska påverkan, säger Erik Olauson, teknisk kunnig domare i målet.
Eftersom inlösningsprocesser fortfarande pågår dröjer det ett år innan tillståndet kan börja gälla.
– Där har ju domstolen gått lite halva vägen, vi närboende ville inte att de skulle ta det i anspråk förrän alla drabbade fastighetsägare fått ersättningslösning och Boliden ville inte ha någon skrivelse alls om det, säger Katarina Sundelin.
Enligt tillståndet får brytningen pågå i högst 12 år. Domen vinner laga kraft om tre veckor om den inte överklagas.