Mannen bakom ratten och hans två vänner tror knappt sina ögon. Framför dem står den 18-årige ynglingen och viftar med en älgstudsare. Hans ögon talar vansinnets språk, och kravet är lika obehagligt som konkret.
När den 19-årige bilföraren vevar ner sin sidoruta, säger 18-åringen:
– Om ni inte kliver ur bilen blåser jag ur skallen på dig.
Klockan är kvart över tio på kvällen den 17 juni 1984 och Gällivareborna har börjat dra sig tillbaka för ännu en arbetsvecka.
Det är en månad sedan Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen har lämnat in en polisanmälan mot företaget Bofors för vapensmuggling, vilket i förlängningen blir en skandal av oanade mått.
En smutsig historia med vapen i förgrunden som exporteras med hjälp av mutor.
Den här kvällen kommer på några ögonblick att förvandlas från en varm sommarkväll, till en fasansfull historia.
En timme fylld av blod, skräck och tårar.
Med den stulna bilen styr 18-åringen in mot det centrala samhället. Han är påverkad av ett tiotal öl och besviken på att flickvännen vill lämna honom. I en väska har han 240 patroner till sitt vapen av kalibern 6,5x55 millimeter. Han bär även på ett patronbälte med ytterligare 43 skarpa skott.
På andra sidan Parkgatsleden kör 18-åringen om en Opel Manta som två män färdas i och svänger tvärt in framför dem.
– Backa, backa... Han har ett gevär.
Föraren i Opeln slår in backen och styr bakåt i hög fart samtidigt som 18-åringen höjer sitt vapen. Fem, sex skott avlossas varav ett träffar en av vindrutetorkarna i bilen och rikoschetteras mot vindrutan utan att någon av männen skadas.
Samtidigt får polismännen Holger Pohjanen, 37, och Ingemar Westerlund, 30, som bilpatrullerar i grannsamhället Malmberget, order via kommunikationsradion att bege sig till Gällivare efter att någon larmat om bråk.
Ett par i 25-årsåldern blir nästa måltavlor för 18-åringens vansinne. Paret ser hur det blixtrar när bilen framför dem träffas av kulor.
Chauffören sätter i backen på Mercedesen och backar undan i hög fart skotten ekar mellan husväggarna.
Tre kulor träffar bilen i fronten.
Ytterligare en Mercedes blir nu målet för 18-åringen. Paret, som är i 20-årsåldern, uppmärksammar 18-åringen stående i hörnet av Domus beväpnad med ett gevär.
– Skjuter han måsar eller vad gör han? säger kvinnan förvånat samtidigt som hennes pojkvän tvärt svänger bort från Storgatan.
I backspegeln ser han hur 18-åringens först siktar mot dem, bara för att i nästa ögonblick hoppa in i bilen.
Paret kör en sväng i de centrala kvarteren när de helt plötsligt blir omkörd av den Volkswagen som 18-åringen har tillskansat sig.
Med geväret i sina händer och sliter 18-åringen upp förardörren till parets Mercedes och slår flera knytnävsslag mot mannen. Han vänder sedan snabbt på geväret och utdelar ett slag med gevärskolven mot huvudet.
– Hoppa ur bilen fort som fan, annars blir du skjuten, säger 18-åringen hetsigt.
När mannen kliver ut riktar 18-åringen pipan mot hans huvud och trycker av.
Geväret klickar.
Det uppstår en brottningsmatch och paret i bilen flyr sedan efter gatan.
Men den 20-åriga kvinnan vänder snabbt om. Hon har inte uppfattat några skott och ser hur 18-åringen försöker köra i väg med hennes Mercedes, för att stanna några meter bort.
Kvinnan tar tag i 18-åringens krage och skriker:
– Varför?
Han lyfter vapnet och säger:
– Det var inte meningen. Men gå, gå härifrån.
Klockan är tjugo i elva på kvällen och polispatrullen har precis anlänt.
Holger Pohjanen kör upp till platsen för dramat efter att Ingemar Westerlund har lämnat polisbilen. De två polismännen har kommit överens om att Westerlund ska göra ett försök att i en kringgående rörelse smyga runt kvarteret för att om möjligt få syn på gärningsmannen.
Pohjanen tar med den skräckslagna kvinnan, som är det senaste offret för 18-åringens vansinne, i bilen.
Liggande i baksätet tillsammans med en polishund hör hon hur det smäller mellan husväggarna när den rutinerade polismannen långsamt styr bilen mot det område där gärningsmannen befinner sig.
– Det är säkrast för dig om du ligger ner i baksätet, säger Holger Pohjanen.
I samma ögonblick möter hans kollega våldsverkaren öga mot öga .
– Polis, lägg i från dig vapnet, skriker Westerlund när 18-åringen passerar den relativt nybyggda billeden som binder Gällivare och Malmberget samman.
Svaret blir flera skott med älgstudsaren mot polismannen som besvarar elden innan han kastar sig i skydd i grönskan vid vägen.
– Snutjävel, vad du skjuter dåligt, skriker 18-åringen skrattande.
Krypande tar sig Ingemar Westerlund mot kollegan i polisbilen ett 30-tal meter västerut efter vägen. Adrenalinet pumpar i kroppen och han andas tungt.
Vid bilen möts han av en skrämmande syn.
I diket ligger en blodig kvinna. Hon har tagit hand om hans hund som blöder kraftigt från käken.
– Var är Holger? Var är Holger?
Kvinnan tittar på honom, men säger ingenting.
Ingemar Westerlund tar beslutet att krypa fram till polisbilen. Skottsalvorna ekar fortfarande när han försiktigt öppnar passagerardörren – bara för att mötas av en mardröm.
Han sliter ut mikrofonen till kommunikationsradion och stänger dörren.
Den 18-årige gärningsmannen finns då inne i Sjöparksskolan ett 100-tal meter från polisbilen. Han skjuter vilt omkring sig och samhället är lamslaget.
Två unga kvinnor i en Volkswagen 1500 blir gärningsmannens nästa offer. Bilen träffas av tre skott. Det tredje går in i vänster strålkastare och skadar den kvinnliga chauffören allvarligt.
Flyende i riktning söderut med växelspaken i backläge träffas bilen av ytterligare två skott.
Ett av dem går in i vindrutan och vidare genom nackstödet på passagerarsidan, och ett av skotten splittras när kulan träffar karossen nedanför vindrutan.
Dramat i centrala Gällivare avslutas när polisen lyckas oskadliggöra 18-åringen genom att skjuta honom i ena vaden.
Den 10 september åtalas 18-åringen misstänkt för polismordet.
Under rättegången i Gällivare tingsrätt i september bygger advokat Bengt Nergård upp försvaret för sin klient med en invändning tagen ur en brottsbalkskommentar: att 18-åringen har agerat i så kallat patologiskt rus.
– Under alla förhållanden bestrider han uppsåt att döda, säger Bengt Nergård.
När den misstänkta ynglingen får ge sin version av dramat, har han inte så mycket att berätta.
– Jag har bara diffusa öar av minnen från händelserna. Det var som om jag stod bredvid och tittade på, säger 18-åringen under rättegången.
Han berättar att han är mycket jaktintresserad, men också att han redan i unga år har börjat smaka på alkoholhaltiga drycker.
– När jag var 14 år drack jag en gång så mycket att jag hamnade på akuten. Jag brukar ha jättedåligt minne efter att jag har druckit och mår nästan alltid dåligt i två-tre dagar, säger 18-åringen.
Den aktuella söndagen förklarar hans flickvän att hon inte längre vill ha en relation med honom. Klockan är sju på kvällen och han druckit tio burkar starköl.
– Vi tar beslut om att diskutera saken vidare nästa dag, säger 18-åringen.
På fråga från åklagaren hur han tar beskedet från flickvännen, blir svaret:
– Jag kände mig lite ledsen.
Att han tar med älgstudsaren och ammunitionen när han lämnar bostaden ett par timmar senare på kvällen hade han inte minne av.
Men innan avfärden från bostaden har han kommit överens med en kamrat om att åka och träningsskjuta på en skjutbana.
När länsåklagare Lars Lundgren framför sina synpunkter på försvarets invändning om patologiskt rus, svarar Nergård med att läsa upp den rättsliga definitionen för patologiskt rus.
”Såsom ett särfall har betraktats så kallat patologiskt eller komplicerat rus varmed åsyftas rustillstånd av helt onormal karaktär vilket på grund av vissa personers alkoholintolerans uppstår hos dem. Tillståndet kan inträda även efter mycket måttlig alkoholförtäring. Förmågan att handla brukar vara tämligen god, men den berusade handlar helt omdömeslöst och han kan göra sig skyldig till gärningar, däribland grova våldsbrott, som skulle var helt främmande för honom i nyktert tillstånd. Efteråt brukar han ej minnas mycket av det skedda.”
Den 28 september konstaterar Gällivare tingsrätt i domen att i avsaknad av kunskap om bevekelsegrunderna för 18-åringens handlande kan därför inte säkra slutsatser dras om han har handlat med direkt uppsåt att döda någon. Om själva händelsen skriver domstolen att ”det förefaller snarast vara en barmhärtig slump att inte fler människor träffats”.
Advokatens invändning resulterar i förlängningen i att 18-åringen döms till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Gällivare tingsrätt pekar i domen på utlåtandet efter den rättspsykiatriska undersökningen.
”Läkaren har angivit den kliniska diagnosen till psykotiskt genombrott hos depressivt förstämd yngling med abnorma alkoholreaktioner och suspekta tankestörningar. Såväl åklagarens som försvararen har godtagit läkarens utlåtande och tingsrätten finner sig inte heller ha skäl till annat.”
18-åringen döms för mord, försök till mord, tillgrepp av fortskaffningsmedel, misshandel, olaga hot, mord, hot mot tjänsteman, framkallande av fara för annan och olaga intrång.
Han krävs också på ersättning för självrisken av två målsägare och kravet från polismyndigheten för den skadade polisbilen är 26 370 kronor.
Domen överklagas inte.