"Att be om förlåtelse hjälper inte"

Precis som tidigare är 51-åringen klädd i gymnastikskor, jeans, ljus skjorta och en grå tröja. Han är blek och ger ett sömnigt intryck och den här dagen sitter han vriden lite mer åt höger, bort från åhörare, åklagare, vittnen och målsägarna. Blicken fokuserar han nästan hela denna avslutande rättegångsdag snett neråt mot bordsskivan eller golvet.Den enda gången han visar intresse över händelserna i rättssalen är när den stora bilden av blodfläckarna på marken vid väg 58 läggs ut på golvet, på begäran av advokat Leif Gustafsson.- Det är så tråkigt, det som har hänt. Och att be om förlåtelse, det hjälper inte, säger han och drar efter andan för att samla sig lite grann.- Jag kan inte säga något mer.När Ulrika Schönbeck framför en invändning mot ett enligt henne faktafel i Leif Gustafssons slutplädering, viskar 51-åringen något till sin advokat.Han tar sedan ordet ännu en gång.- Det är tråkigt allt som har hänt. Det här har jag tänkt på i nästan fem månader varje dag, att det har blivit så här.Rösten tappar sedan bärighet och 51-åringen deklarerar att han inte har något mer att säga.Även målsägarna tar chansen att säga något. Det är Carolin Stenvalls syster som framför vad den sörjande familjens känslor.- Det är en overklig verklighet vi har hamnat i. En familjemedlem har bragts om livet, säger Annika Stenvall med gråten i halsen.Hon läser sedan upp delar av ett brev från familjen Stenvall som skickades ut till media under hösten.- Sakta, sakta börjar man förstå att ingenting blir som förut, säger Annika Stenvall.

"Att be om förlåtelse hjälper inte"

Den 51-årige mannens känslosamma ord avslutar rättegången. - Att be om förlåtelse, det hjälper inte, säger han.