Årlig spaning i salskrakarnas sjö

Årets exkursion, den 34:e i ordningen sedan starten på 1970-talet borde egentligen ha genomförts en vecka tidigare, enligt Artur Leidgren, exkursionsledare och förkämpe för bildandet av Jerttalompolo naturreservat som han efter många års kamp lyckades genomdriva 1980.  ? De flesta fåglarna ligger på ägg redan, konstaterar han. Kraftiga nordvästliga vindar får dessutom sim- och vadarfåglarna i både Dokkassjön och Jerttalompolo att ägna sig åt annat den här dagen än simturer på de vindpinade vattenytorna.  ? De ligger inne i holkarna eller trycker inne i strandzonerna, förklarar Håkan Thyrén, SNF i Gällivare. Men han spanar ändå inte förgäves när han låter kikaren svepa över Jerttalompolo, salskrakarnas sjö, tidigt på lördagsmorgonen.  ? Där, till höger om de där två strandbjörkarna på andra sidan, en salskrakshona, och där till höger är hannen, säger han. Den vita salskrakshannen är en liten vit orörlig prick för ögat. När frågan ?vart ska kikarna riktas?? blivit besvarad upptäcker också Bo Carlsson och Lars Härkönen ytterligare arter. Knipor, och visst är det väl en smålom också? Men dvärgmåsen som brukar vara ett vanligt obeservationsobjekt vid SNF:s exkursioner i området lyser med sin frånvaro.  ? Det är färre arter än vanligt, säger Håkan Thyrén när vi senare befinner oss vid stranden under ett av Dokkassjöns fågeltorn, där bara en och annan brushane sträcker med snabba vingrörelser över vattnet mellan de fortfarande fjolårsgula gräs-öarna i sjöns västra ände. Men de finns där även om de inte låter sig ses. För SNF:arna är exkursionens deltagare lika viktiga som antalet fågelobservationer. Fikastunden och snacket runt brasan efter dagens fågelskådande berör det mesta. Artur Leidgren berättar om sina dagliga sex kilometers skidturer vintertid och trädgårdsarbetet under sommaren. Han oroar sig för tornsvalans framtid i och med ökad avverkning av gammelskog där hackspetten har sina bon och där tornsvalorna ofta får ett ?andrahandskontrakt? Han har sin egen tornsvalekoloni, 40 bon, vid hemmet i Dokkas som vårdas ömt. Bo Carlsson tar en bild för Hakkas bygdeblad, där han är redaktör och ansvarig utgivare.  ? Det kan vara intressant läsning, menar han. Efter några timmar är det dags för uppbrott.  ? Ja, då träffas vi väl igen nästa år Artur, säger Håkan Thyrén när det blir dags att ge sig iväg. Han ska köra upp till Suorva på eftermiddagen för att räkna flyttfåglar. Lars Härkönen dröjer sig dock kvar i buskskogen på väg tillbaka.  ? Såg ni dvärgmåsen som flög förbi, ropar han högt för att överrösta bruset från Dokkassjöns utflöde; som flyter intill den spångade stigen. På vägen hem görs en avstickare och ett bäverpar upptäcks.  ? Är det verkligen bävrar? undrar både Håkan Thyren och Lars Härkönen. Javisst är det bävrar, och SNF kan pricka in ännu en observation, visserligen utan fjädrar. kenth.bergmark@kuriren.com 0970/101 80