Det var en vanlig arbetsdag för hennes son Fredrik som arbetade tillsammans med sin far inför förberedandet av Malmbergruvans nya huvdnivå.
Det arbetade med skrotning av ett gruvschakt från en arbetskorg hängande i en vajer kopplad till en lyftkran, när vajern plötsligt lossnade. Fallet blev långt och utgången en svår börda att bära för de anhöriga.
Sonen dog tillsammans med sin pappa, Kenneth Oskarsson.
En av åtgärderna blev att gruvföretaget förbjöds använda sig av arbetssättet.
Frågan om händelsen i grunden berodde på åsidosättande av lagstiftningen och därmed föregåtts av brottsliga handlingar väntar ännu på sitt svar.
- Framför allt vill man ju veta vad som hänt. Vi alla tvingas ju fantisera ihop en bild. Vi får ju inte veta något av polisen förrän allt är färdigt och utredningen landat på bordet och är undertecknad, säger hon och berättar att hon talat med all involverade i utredningen, åklagaren, Arbetsmiljöverket och polisen.
Det hon hoppas på är att de ansvariga tvingas ta ansvar.
- Ärligt talat vill jag att de som felat, även gruvföretaget. Får betala en fet jävla peng. För man har snott minst 60 år av Fredriks liv. Jag ser det inte på något annat sätt än att man vållat någon död. Man har struntat i gälllande författningar och fortsatte att göra det efter att det hade hänt.
Vinster före säkerhet
- Man har skyhöga vinster men i nästa andetag säger man att det är för kostsamt att driva det på annat sätt. På ett eller annat vis kommer det att ske nya dödsolyckor. Det vet allihop. Det slarvas med säkerheten medan det gafflas om hakremmar och hjälmar. Man silar mygg och sväljer kameler.
I dag har hon en känsla av uppgivenhet. Det lokala beroende av gruvindustrin skapar en kultur där även ett rättmätigt ifrågasättande av arbetsmiljösäkerheten, som efter dödsolyckan, inte får gehör.
Accepterar inte fördröjningen
När brottsutredningen kan bli klar kan hon inte spekulera om.
- I vanliga samhället kan de hitta en mördare som man hittar en nål i en höstack, som i Carolinfallet, man hinner utreda och döma honom och han kan sitta av halva sitt fängelsestraff innan de här ens lyft på pappren som jag bedömer det. Och jag tänker på Kennets 81-åriga mor som kanske aldrig får klarhet kring vad som ledde till hennes sons död, medan hon fortfarande är i livet. Det känns för djävligt. Och det finns ingen ursäkt att det brukar ta så lång tid.