"Är det inte dags att börja tala sanning"

Förhöret med 51-åringen, som avslutades den första rättegångsdagen, fortsätter efter vittnesmålet med rättsläkaren Susan Sprogoe-Jakobsen under tisdagen. Kammaråklagare Ulrika Schönbeck ber 51-åringen att fortsätta där han slutade i måndags. Han var då i färd med att lämna stugan i Mäntyvaara efter att röjsågen gått sönder. Redan när berättelsen kommer till Stenbron, där knuffen mot Carolin Stenvall ska ha skett, ökar tonläget i rättssalen. Gjorde du någon kontroll av henne fysiska status när du såg att låg där på marken? - Nej och jag har ingen förklaring till det heller, säger 51-åringen. Hur kan det komma sig? - Det har jag ingen förklaring till heller. 51-åringen kan inte heller förklara att han inte larmade på hjälp när han insåg att Carolin Stenvall var skadad. Han har över huvudtaget svårt att ge några rimliga förklaringar till det mesta under denna dag. Svårt att svara
När Ulrika Schönbeck frågar om Carolin Stenvall lever när han lyfter in henne i bilen har han mycket svårt att överhuvudtaget svara. På ett mumlande sätt förklarar han att hon i varje fall inte sade någonting eller rörde på sig. - Jag var rädd, panikslagen, säger 51-åringen. En förklaring som han återkommer med ett antal gånger under dag två i Gällivare tingsrätt. Vad var din tanke när du baxade in henne i bilen? - Det blev bara så. Jag kan inte svara på varför jag lyfte in henne i bilen. Det enda jag kan säga är att jag var rädd. Lite senare, när ämnet är inne på 51-åringens tankegångar att köra omkring med en okänd, skadad människa i bilens bagage, attackerar Schönbeck återigen honom hårt verbalt. Så du menar att du inte ägnar en tanke på en person som ligger svårt skadad i bagaget? 51-åringen förblir tyst innan Schönbeck återigen angriper honom. Men är det inte dags, x, att du börjar prata sanning? Men utan att få något svar. Han fortsätter sedan förneka att han varit berusad, trots att han även denna dag pressas om sin alkoholproblematik. Det här är helt obegripligt. Tala nu sanning. Du har Carolins anhöriga i lokalen, berätta, det är du skyldig dom och dig själv. Svaret från 51-åringen blir kort: - Jag är skyldig dem mycket. Vill förklara
Efter lunchuppehållet inleder 51-åringen ännu en gång med att redogöra för sin sjukdomsbild som den rättspsykiatriska undersökningen visat på. Han vill på det sättet förklara sina ibland fattiga svar. Enligt honom handlar det om en stress-symtom i kombination med adhd. - Det är inte bara så att jag inte vill svara. Jag kanske inte kan, säger han. 51-åringen berättar sedan om hur han körde omkring den där natten mellan den 12 och 13 september, utan mål och mening. Och att han tidigt övervägde att lämna Carolin Stenvall någonstans efter vägen. Som han beskriver det, "så att hon skulle försvinna". - Det kanske låter dumt att säga, att det var hon som hade satt mig i den här situationen, säger 51-åringen som en stund senare pressas hårt av Anette Ölmbro. Skjuts med två skott
Nu är platsen väg 58 söder om Hakkas, där Carolin Stenvall skjuts med två skott med älgstudsaren. Ölmbro hänvisar till ett tidigare förhör, då 51-åringen berättat att han ville se till så att hon var död, angående att då berättat om våldsanvändning med hammare som tillhygge. Varför skulle inte Carolin inte få leva längre? När hon inte får något svar kommer frågan igen, mindre än en minut senare. Jag undrar igen: varför skulle Carolin inte få leva? Visste hon någonting som hon inte borde? Svaret från 51-åringen: - Hon var död. I slutet av förhöret konstaterar Ulrika Schönbeck: - Det här blir ingen lätt resa för dig, x. Fotnot: x i artikeln är lika med 51-åringen.

"Är det inte dags att börja tala sanning"

Andra dagen i Carolin-rättegången blev dramatisk då 51-åringen pressades hårt. - Är det inte dags att börja tala sanning? sade Ulrika Schönbeck flera gånger.