Anhörigvårdare efterlyses

Satsningen på stöd, erfarenhetsutbyte och sociala kontakter för kommunens alla anhörigvårdare saknar en sak - anhörigvårdare. Nu ska verksamheten marknadsföras bättre. -Tyvärr betraktar sig många anhörigvårdare inte som anhörigvårdare, säger Ulf Sundberg, PRO Gällivare.

GÄLLIVARE2007-09-29 01:45
Satsningen på att erbjuda anhörigvårdare, anhöriga som vårdar en nära anhörig i hemmet, stöd och tillfälle till erfarenhetsutbyte med andra i samma situation startade i Gällivare för sex år sedan. En pionjärinsats. Verksamhetens hjärta finns i den så kallade anhöriglokalen Ljusglimten i Enen-byggnaden i centrala Gällivare som finansieras av kommunen som också står för de två deltidanställdas lönekostnader. Problemet är bara att anhörigvårdarna inte tar tillfället i akt att besöka lokalen. Problemet finns även på landsbygden. Med medel från länsstyrelsens inrättades en kommunal anhörigkonsulenttjänst i januari. Resultatet blev bland annat en informationsbrochyr som till viss del förändrat situationen även om grundproblemet kvarstår.- Den skillnad jag märker från det jag började är att vi fångat upp tio till tolv anhöriga som vi inte haft. Men om de väljer att inte komma till anhörigcentra som är en del av stödet vi erbjuder, så är det deras val. För några räcker det att ha någon att prata med, säger anhörigkonsulenten Ann Louise Lundgren.Georg Wennström, kommunalpensionärernas förening, en av samverkansparterna tillsammans med bland andra PRO och Svenska Kyrkan, berömmer verksamheten men konstaterar problemet.- Det här är rena friskvården. Vi arrangerar bingo varannan vecka och lagar mat minst en gång i månaden och under de här sex åren har vi haft cirka 3.500 besök även om det i många fall rör sig om samma personer. Det som är det tråkiga är att vi har så svårt att nå dem som behöver den här verksamheten målgruppen anhörigvårdarna. Det är bara ett fåtal. Nu ställer vi hoppet till anhörigkonsulentens arbete att nå ut, säger han.Ulf Sundberg, PRO, beskriver samma problem.- De som besöker lokalen i dag är inte alltid anhörigvårdare. Vi tror en stor del av förklaringen ligger i att man som anhörigvårdarna inte alltid ser sig som anhörigvårdare. Man tar det för givet att man ska vårda sin anhörig. Men alla dessa behöver faktiskt kunna få några timmar med sig själva ibland också utan att behöva oroa sig för den anhörige, säger han.Den 6 oktober genomförs en Anhörigdag då Ljusglimten arrangerar ett öppet hus för att nå ut med sin verksamhet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om