Akvarellist ställer ut på hemmaplan

De flesta akvarellerna på utställningen är gjorda med en speciell teknik som kallas monotypi. Det är ett slags engångstryck där Anita Midbjer arbetar med tunt papper, liknande det man använder i biblar. Hon blöter pappret först, låter det torka och skrynklar det sedan innan hon börjar måla. Det gör hon för att få fram grafiska effekter.
På utställningen är de akvareller som är gjorda utifrån minnesintryck från barndomen skapade på sådant sätt. I dem kommer snö och frost fram i bruna och blåa färger. Några av monotypierna har kommit till i Namibia, ett land till vilket hon har haft ett sjutton år långt förhållande. I dessa är det i stället det bruna i ökenlandskapet som är framträdande.

Norrbottnisk anknytning
Anita Midbjer är bördig från Pålkem där hon bodde fram till tolvårsålder då hon flyttade till Malmberget för att gå realskola. Under åren 1968-1972 studerade hon på Konstfackskolan i Stockholm, men det var i stället akvarellisten Arne Isacsson, som på en kurs under åttiotalet hjälpte henne att tillfredsställa sin längtan efter att måla.
Anita har varit konstintresserad ända sedan mötet med teckningslärarinnan och kulturpersonligheten Eje Åsbrink. Hon lät henne prova på att själv arbeta med konstnärliga uttryck.
- Jag brukar säga att hon öppnat dörrar till kulturen för mig.

Vill glädja andra
På frågan om varför hon väljer att måla akvarell säger hon:
- Det passar mig, det handlar om att vara närvarande under hela processen, att våga vara spontan.
Hon föredrar att måla ute i naturen eftersom man är så beroende av ljuset när man målar akvarell. Att måla för utställningarnas skull är ingenting som passar henne, Anita målar för att hon tycker att det är roligt och hoppas också att det kan glädja andra människor. Inspirationskällor är inget hon har problem att hitta.
- Jag inspireras av människor, naturen och ljuset i naturen som skiftar. Människoansikten är något jag också tycker är spännande.
Utställningen pågår fram till den sjunde april. Under året skall Anita ställa ut på Norrbyskär utanför Hörnefors och hos Erling Johansson i Sarvisvaara.