Mannen som är brottsoffret i rättegången om människorovet i Malmberget är i 30-årsåldern och misshandlades i sitt eget hem i början av september.
Förövarna ville att han skulle berätta var två stulna crossar fanns. När mannen inte berättade bands han med buntband och kördes ut i skogen där misshandeln fortsatte.
Han har bland annat fått käken avsparkad eller avslagen och blivit slagen med en hammare på skuldran och båda knäna.
Men mannen ville inte polisanmäla. Det var hans pappa som gjorde det.
På åklagaren Moa Grahns fråga om hur han känner i dag säger brottsoffret:
– Jobbigt. Tråkigt att det har blivit som det har blivit.
Försvarsadvokaterna hittade mängder av avvikelser i brottsoffrets förhör i rätten under tisdagen jämfört med vad han har sagt tidigare. Det finns inte plats att räkna upp alla de sakerna, men brottsoffret erkänner bland annat att han har ljugit när han sagt att männen som attackerade honom var maskerade.
Offret känner en av de fem misstänkta sedan de var barn och han säger att inte har sett den personen alls i samband med dådet. På åklagare Rickard Finnbergs fråga om han skyddar den personen svarar brottsoffret nej.
Vi har tidigare berättat att det har hållits två möten i efterhand där de misstänkta har velat ersätta mannen och köpa sig fria eftersom de har gett sig på fel person.
Åklagare Moa Grahn frågar i förhöret hur de kontakterna påverkat honom.
– Jag har inte velat prata om det alls och helst velat glömma det. Jag vill ingen av dem något illa, svarar han.
Några sekunder senare erkänner han att faktumet att han inte vill de misstänkta något illa har påverkat hur han svarat under förhöret.
Grahn frågar sedan: ”Förklara gärna hur du tänker och hur det har påverkat dig”.
– Det är jobbigt att det som har hänt har hänt. Jag lider med dem och deras familjer. Jag hade inte velat sitta där själv. Att mitt barn ska behöva lida och gå utan föräldrar.
Åklagaren Rickard Finnberg tror att brottsoffret är påverkad av kontakterna med de misstänkta i efterhand.
– Jag tror att det har påverkat målsäganden väldigt mycket. Både för att han är rädd för de misstänkta och inte vill berätta. Och kanske för att han har fått sympatier för dem. Att han inte vill att de ska dömas, av någon anledning.