Solen sprider sina strålar över det vansinnigt vackra landskapet och temperaturen ligger på den angenäma sidan om tiogradersstrecket. Det är en fantastisk försommardag när den förre polismannen Harry Brännström, 77, visar vägen för Norrbottens-Kurirens team ner till rastplatsen vid Appojaure.
Den lilla gläntan ligger drygt 100 meter väster om det stora parkering som är den egentliga rastplatsen för turister. Här, lite vid sidan av, har de vill vara för sig själva en perfekt tältplats.
Ett par stockar har lagts över några bildäck som provisoriska bänkar och ett tiotal stenar ringar in en eldstad. Någon har nyligen eldat i den lilla eldstaden fyra fem meter från sjön Appojaure.
– Här var det. Här stod bilen och här hade de ställt upp tältet, säger Harry Brännström efter den korta promenaden ner till den vackert belägna öppningen vid sjöns strand.
Det var på det här sättet som de holländska makarna Marinus och Janni Stegehuis, 39 och 34 år gamla, ville ha det.
Men på kvällen den 13 juli 1984 förändrades idyllen på bråkdelen av en sekund till en mardröm, fylld av blod och våld.
Tre turister från Göteborg hittade samma kväll det nerrivna tältet och larmade polis.
Harry Brännström hade jour den där fredagskvällen. Klockan var mellan nio och tio på kvällen och han satt i bastun när hustrun meddelade att de sökte honom på arbetet.
– Med den beskrivning vi fick trodde jag att det handlade om självmord. Det var inte helt ovanligt och det hände, då och då, säger Harry Brännström som tillsammans med kollegan Enar Jakobsson och hans schäfer satte sig i bilen för de åtta milen upp till Appojaure.
Femton minuter efter midnatt startade de platsundersökningen som ganska snart blev en brottsplatsundersökning.
På platsen fanns det holländska parets Toyota och vid sidan av bilen låg det nerrivna tältet. Utbuktningar i tältduken pekade mot att två personer fanns under den.
När de två polismännen lyfte på tältduken slog den fasansfulla verkligheten emot dem.
Den förre polismannen tittar sig omkring på platsen och börjar berätta:
– Det var en vacker kväll – innan vi lyfte upp tältduken. Usch, blod och elände, säger han ruskar på kroppen.
– Polisyrket kan vara ganska bra ibland, men det här... Det var som en slaktplats, riktigt otrevligt.
I tältet låg kropparna av det svårt sargade holländska paret. Rättsläkarnas undersökning visade senare att båda hade huggits med över 25 hugg vardera.
Harry Brännström konstaterar att en del misstag gjordes av dem inledningsvis. Bland annat så hördes inte de turister som fanns på den ordinarie rastplatsen.
– Jag har förebrått mig mycket efteråt. Det blev mycket extra-arbete på grund av det. Fast än man hade varit med så länge så blev man blockerad av de synintryck man hade haft – av den här slaktplatsen.
Den här juli-kvällen har för alltid etsat sig fast i den förre Gällivarepolisens inre. Efter nästan 45 år i yrket , är bilderna från Appojaure skarpast.
– Nog tror jag att det här är det starkaste minnet jag fått med mig från den här resan, ”appomorden”, säger han och fortsätter:
– Det vart ju väldigt omtumlande. Efter att ha trott att någon hade tagit livet av sig och så se de här ordentligt sargade kropparna. Det var en mycket olustig upplevelse.
Peter Johansson
peter.johansson@kuriren.com
0920/26 29 32
Utdrag från Harry Brännströms anteckningar från den inledande brottsplatsundersökningen:
Från tältöppningen sett ligger på vänster sida en mansperson. Han ligger i en sovsäck med delar av överkroppen och huvudet utanför. Han har ett skärsår på insidan av höger underarm. Han har vidare ett sticksår på vänster hand, ena tummen och han har ett sticksår halsens vänstra sida under hakan (...).
På höger sida av tältet sett från ingången ligger det en kvinna. Hon ligger halvvägs utanför sovsäcken och framstupa med huvudet och överkroppen (...).
Hennes kläder är mycket blodiga på överkroppen. Hon har uppenbarligen ett sticksår i ryggen, mellan skuldrorna. Hon har också blött kraftigt från munnen (...).
Med ledning av skärningar i tältduken och övriga tecken får man en uppfattning att de två personerna har överraskats när de har legat i sina sovsäckar och sovit. Det kan inte uteslutas att någon annan person har medverkat vid deras död.