"Isen blir bara sämre och sämre". Per-Eric Kuoljok bor i Ruokto vid Stora Lulevatten och följer naturens förändringar på nära håll.
Plötsligt kan strömfåran i Porjusmagasinet vara öppen mitt i vintern.
Flyttleder har redan förändrats på grund av exploatering av vattenkraft. Kombinationen av korttidsregleringar och förändringar i klimatet gör att ännu fler flyttleder skärs av.
Per-Eric Kuoljok har järnkoll på isen nedanför sitt hus i Ruokto, nordväst om Porjus vid Stora Lulevatten.
– Det blir bara sämre och sämre. I mars var den 15 centimeter på tunnaste stället. Det har jag aldrig tidigare varit med om vid samma tid.
Isförhållandena blir allt vanskligare. Det här visar Akkajaure vid Ritsem i början av janauri 2016.
Han tillhör Unna tjerusj sameby, och livnär sig bland annat som översättare, exempelvis på uppdrag från myndigheter som vill ha texter översatta till och från lulesamiska. Renskötseln stiftade han bekantskap med redan som liten då han följde med sin morbror Per Pittja.
– Renskötseln har varit ett yrke och ett stort intresse genom livet. På den tiden hade man inga motorcyklar. Då gick man till fots.
Men det är inte det enda som förändrats.
Renbetet blir allt oftare låst på vintern.
Fuktigare vintrar har gjort att renbetet allt oftare blir låst. Isbildning på marklav och träd. Stödutfodring ger bristsjukdomar. Isen knäcker också gnagare. Lämmelår som uteblir ger fler rovdjursangrepp.
Och så isarna på vattendragen.
– Det är ett jävla dilemma. Och det är inte bara regleringarna. Magasinens vatten blir allt varmare. Det tar längre tid för dem att frysa ihop. Ofta fryser inte Áhkkájavrre förrän i januari. Allt som har med värmen och vattnet att göra försvårar. Det mest skrämmande är hur det ändrar djurens rörelsemönster och beteende.
"Renskötseln blir en liten spegel av ett stort problem. Det är djupt oroande när jag tänker på hur livet ska bli för mina barn och barnbarn", säger Per-Eric Kuoljok
I början av maj såg han något han aldrig sett förut. En renflock som öster om Jaurekaska valde att simma över älven till den södra sidan.
– Det är möjligt att det var Sirges renar och att de sökte sig tillbaka till sina marker. Men de brukar gå över mycket längre västerut och hålla sig till is. Det fanns en bra vandringsväg. Det kan ha varit slumpen men det kändes konstigt att de simmade i sidled på det där sättet. Det måste vara tillgång till mat som styr dem.
Förändringarna i sig är dock inget nytt. Han har sett dem komma successivt de senaste 20 åren. Som för brunstperioden på hösten, exempelvis.
– Min känsla är att den spridits ut. För vissa tjurar kommer brunsten tidigare än normalt, för andra senare. Individer beter sig annorlunda. I höstas var brunsten sen. Jag tror absolut att det styrs av klimatet.
Renskiljning i Stubba 2010.
Svårigheterna med att få renarna österut när vintern kommer är ett annat tecken.
– Renen vill stanna på fjället. Det har blivit allt fler som måste hämtas i Norge. Det har absolut med betesförhållanden att göra, och kanske värmen. Renen har en tjock päls.
Samebyn har tvingats till förändringar. För fem år sedan byggde man en ny anläggning för renskiljningen i Satis, norr om Kirjaluokta, trots att samebyarna i området så sent som 2010 gjorde en miljonsatsning i ett nytt hagsystem i Stubba, nordost om Porjus.
– Nu kommer renen inte till Stubba längre. I framtiden kanske vi tvingas hålla till i Ritsem. Då har vi kalvmärkning och skiljning i samma område. Det vore illa. Då blir stora marker obrukade.
"Renskötseln måste försöka att tänka nytt", säger Per-Eric Kuoljok.
Renskötarnas observationer har stöd i forskningen.
– Att väder och förhållanden blivit mer osäkra påverkar renens beteende och livscykler i hög grad, säger Anna Skarin, docent vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Skarin resonerar enligt följande:
Ökad nederbörd innebär större snömängder i fjällen. Om våren blir sen tar det längre tid för snön att försvinna från kalvningsområdena, vilket gör att tajmingen för renen att äta upp sig och bygga upp energiförråd inför nästa vinter påverkas.
Anna Skarin, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Om grönskan kommer senare ruckas allt. Även tidpunkten för när vajan blir dräktig kan påverkas. Vajan måste vara i bra kondition för att brunsta och om de inte hunnit äta upp sig ordentligt kan tidpunkten för när de blir dräktiga förskjutas. Resultatet blir att kalvarna föds senare än normalt. Det är negativt för då hinner de inte äta upp sig. Vajan producerar sin mjölk från den energireserv som byggts upp sommaren innan.
Att renen vill bli kvar längre på fjället kan ha flera orsakar, enligt Anna Skarin.
– Det kan vara att de inte hunnit äta upp sig tillräckligt, eller att det inte vissnar lika tidigt som tidigare. När snön kommer blir det mer kritiskt. För renskötseln är givetvis tajmingen att det måste finnas snö på vinterbetet viktig, annars kan de inte använda skoter.
Skarin lyfter ytterligare en faktor som förändrar beteendet och försvårar renskötseln.
– Svampen verkar ibland komma tidigare på sommaren. När svampen kommer sprider renen ut sig mer och blir svårare att hantera för renskötarna. Det kan innebära förändringar i tidscykeln.
Renkalvar i Ritsemområdet sommaren 2015.
Att renen fått sämre tillgång till den viktiga marklaven är en stark negativ faktor.
– Det är en kombination av skogsbrukets framfart och klimatförändringarna. Allt oftare börjar vintrarna dåligt, med regn, isbildning och frusen mark innan snön kommer. Då känner inte renen var laven finns och det blir svårare att gräva för renen.
SLU bedriver ett projekt kring stödutfodring av renkalvar, för att se hur det påverkar renarnas beteende.
– Målet är att skapa sig kunskap om hur kalvarna påverkas om de stödutfodras första vintern och missar den första inlärningsperioden. Blir de sämre i sitt naturliga beteende på att söka vinterbete och vad innebär det i förlängningen? Vi har inga svar ännu, säger Anna Skarin.
Per-Eric Kuoljok jobbar bland annat som översättare av texter, till och från samiska.
Samtidigt: Renskötseln kan inte hålla fast in absurdum vid gamla traditioner, flyttleder och cykler som är årstidsbundna, anser Per-Eric Kuoljok.
– Vi måste försöka tänka nytt och inte tappa omdömet när det blir tidspress. Vi tror att vi kan "vålda" men då är risken stor att det blir fel. Vi måste lyssna mer på renen och låta den styra. Det är inte renen som blivit galen, det är klimatet som styr renen. Men visst, en del av förändringarna går så snabbt att inte ens djuren hinner anpassa sig.
Per-Eric Kuoljok oroar sig för vad klimatförändringarna innebär för renskötseln i framtiden. Vi träffade honom vid hans hem vid Stora Lulevatten i slutet av maj.
Hans uppfattning är att extremvädret som forskarna förutspår ska dra in i framtiden redan delvis är här.
– Förr var det 15-20 år mellan de riktigt stora stormarna. Nu har vi dem varje år i princip. Grundvattennivån sjunker på grund av långa torrperioder, och när regnet väl kommer är det så hårt i backen att allt far i bäckarna. Först påverkas växterna, sedan djurlivet. Renskötseln blir en liten spegel av ett stort problem. Det är djupt oroande när jag tänker på hur livet ska bli för mina barn och barnbarn.
Per-Eric Kuoljok.