När vi träffade Levi Karvonen gick han längst fram i Sápmi prideparad, som ägde rum i Gällivare i samband med samekonferensen. I ena handen höll han en högtalare som spelar samisk musik. I andra handen höll han hörnet av en stor samisk prideflagga. Hur många gånger Karvonen hann ropa ut orden "Sápmi pride" var omöjligt att hålla koll på. Men en sak är säker, han är stolt.
– Det finns mycket stolthet i att vara same och mycket stolthet i att vara en hbtqi-person. Då finns det kanske ännu mer stolthet i att vara en queersamisk person, säger Karvonen.
Men det är inte alltid självklart för Karvonen att vara öppen med den han är.
– Jag önskar att jag i alla sammanhang skulle känna mig väldigt bekväm och kunna vara öppen. Men så är det tyvärr inte. Det blir alltid en sorts förhandling där jag tänker utifrån säkerhet.
Levi Karvonen är uppvuxen i Narken, en by utanför Pajala. Och beskriver sig själv idag som en queersamisk aktivist.
Du kallar dig själv queersamisk aktivist, hur kommer det att du blev aktivist inom de områdena?
– Det kom sig ganska naturligt, har varit engagerad i hbtqi frågor väldigt länge, jag har varit med i RFSL ungdom, bland annat. Nu är jag med i Sáminuorra, en samisk ungdomsorganisation. Då var det ett naturligt steg att kombinera båda världarna.
Hur var det att växa upp i Narken som same och hbtqi-person?
– Det samiska var kanske inte jättetydligt. Då det samiska alltid funnits i min familj men det har inte alltid varit i förgrunden. Däremot minns jag att när vi pratade om nationella minoriteter i skolan och samer kom upp, hörde man ord som "lappjävlar" slängas runt. Men det var kanske en större utmaning för mig som hbtqi-person, då det finns väldigt mycket att göra för att synliggöra hbtqi-personer i Tornedalen, säger Karvonen och fortsätter:
– Och det var inte så synligt när jag växte upp. Att man kunde vara både tornedaling och hbtqi-person.
Levi Karvonen bor sedan några år tillbaka i Göteborg där han studerar. Innan dess bodde han i Luleå dit han flyttade som 16-åring från Narken för att gå gymnasium.
Är det någon skillnad att vara hbtqi-person i Narken och i Göteborg?
– Jag hade knappt hunnit komma ut som hbtqi-person när jag bodde i Narken så det är lite svårt att jämföra. Men ifall det är ett större samhälle blir du såklart mer anonym. När jag går på stan i Göteborg vet inte alla vem jag är och vem mina föräldrar är, som de vet i Narken. Vilket kan vara skönt. Men anonymiteten har även en baksida, att man kan bli avpersonifierad, säger Karvonen och fortsätter:
– Jag har tyvärr flera vänner och bekanta som i Göteborg blivit utsatta för grova hatbrott upprepade gånger, bland annat misshandel. Och det tänker jag kan komma som en konsekvens att man inte har det där personliga bandet till någon.
På vilket sätt tänker du att det gör skillnad?
– Även om människor har olika åsikter i ett litet samhälle känner man varandra. Man ser varandras mänsklighet på annat sätt. Medan man i en storstad kan bli mer avhumaniserad. Och att det blir lättare att begå ett våldsbrott mot någon för att man inte ser människan bakom.
Att bo i en stad med större befolkning gör också att det rent statistiskt är fler hbtqi-personer som bor där. Vilket kan göra det lättare att hitta en gemenskap med andra hbtqi-personer.
– Det tycker, inte alla, men väldigt många hbtqi-personer är viktigt. Att kunna umgås med andra hbtqi-personer. Och det är såklart mycket lättare när man är i en stad med 500 000 personer än i en by med 50 personer.
Tror du det är svårare att komma ut som queer ifall man har en samisk bakgrund?
– Det tror jag absolut att det kan vara men det beror nog också på vad man är i för kontext. Renskötseln är till exempel väldigt familjebunden och komma ut som queer är något som kan skaka om mycket i familjerelationer. Där kan jag tänka mig att det är en särskild utmaning, säger Karvonen och fortsätter:
– Jag tror man kan känna sig väldigt ensam som queersame. För att det inte syns tillräckligt mycket och då vet man inte att det är en möjlighet. Att de är väldigt viktigt att man ska se att man kan vara både same och queer. Tyvärr vittnar många, speciellt äldre queera samer om att de känt att de fått välja, att de antingen lever de ett samiskt liv eller ett queert liv. Därför blir det viktigt att visa att man kan vara både och.