Flera av de som äger fritidshus i byarna runt Aitik känner sig åsidosatta när de tvingas flytta på grund av det expanderande gruvområdet.
– Som de behandlar oss nu är vi inte vatten värda. Det är som att vi bara har fritidsboende och bara ska bort, men vi spenderar stor del av vårat liv där ute. Varje ledig helg och hela somrarna, vi vill kunna lösa det här, säger Johan Trulsson.
Boliden uppger att ägare till fritidsfastigheter vid köp erbjuds marknadsvärdet med ett tillägg på 25%. Den ersättning som erbjudits Johan Trulsson menar han är långt ifrån vad som krävs för att hitta något likvärdigt.
– Vi vet att vi måste bort, men vi vill ju ha ett likvärdigt boende. Vi har verkligen försökt att inte göra oss omöjliga, men värderingen är förlegad, felaktig och håller inte, säger han.
Kjell Isaksson har också han fritidsboende i Laurajärvi. Han är pensionär och menar därför att det svider extra när den erbjudna ersättningen inte räcker till.
– Jag ska väl inte behöva låna pengar för att kunna skaffa mig en ny stuga. De kommer med skambud som inte ens räcker för att köpa tomt, här har jag sju meter från sjön med egen vik och jättestor tomt. Rent tragiskt att man måste bort, säger han.
De båda kritiserar förfarandet, hur Boliden skött processen och hur de tvingats leva i ovisshet under flera års tid.
– Turerna har gått fram och tillbaka och de har stått och ljugit oss rakt i ansiktet om att de ska höra av sig med besked, säger Kjell Isaksson.