Tillbaka där allt började alltså. Då, 1997, handlade verksamheten om gemenskap och integration. Då var ängarna överväxta med sly, nu är det istället många och långa grönsaksland. Inriktningen för verksamheten är lokalproducerat och nyttigt.
- Jag tycker att det märks att luleborna ändrat sin inställning till nyttiga och lokalproducerade råvaror men fortfarande behöver folk frälsas. Det går lättare i södra Sverige. Det är inte så lång odlingstradition häruppe, sånt tar tid, säger Tiberg.
Stadsjordbrukare
Thar Yinlone Tha Aung står och rensar ogräs i landet. Här samsas lök, rädisor, sallat, squash och mycket, mycket mer.
Innan han lämnade Burma jobbade han som fiskare och hade ingen erfarenhet sen tidigare av att bruka jorden men ändå blev han jordbrukare i Luleå. Han har jobbat på stadsjordbruket i två år och trivs bra.
- Jag tycker om att odla saker och se dem växa, säger han.
Samma grödor
En bit bort står Assadullah Haidiri från Afghanistan och lassar hö på ett traktorsläp. För honom är odling inget nytt. Han jobbade på familjens gård i Afghanistan.
- Vi har många av de grödor som växer här i Afghanistan också. Jag är van vid att odla men vi hade ingen traktor på gården. Jag tycker att det är roligast att köra traktor, säger han.
Nils Tiberg visar runt och berättar om nyttoväxterna.
Bovete
- Vi försöker att utveckla alternativ. Just nu provar vi att driva bovete, vi får se om bovetet blir färdigt innan frosten kommer, säger han.
Bladpersilja, bondbönor, mangold och grönkål är några av de nyttoväxter som Tiberg vill puffa lite extra för.
- Jag skulle önska att människor får upp ögonen för dessa fantastiskt nyttiga och goda växter, säger Nils Tiberg.
- Varför inte starta och avsluta dagen med en grön drink på bladpersilja, vatten och frukt som mixas. Bra för matsmältningen och magen, säger Tiberg.
Maria Dahlgren