Gunhild Larsson, 75 år, pensionerad lärare och mamma till Åsa Larsson, boende utanför Sala: Det som alla vet om Åsa är att hon är kreativ. Det har hon varit ända sedan hon var liten. Hon har alltid varit intresserad av att skriva och berätta och varit påhittig. Hon och hennes kusin startade en tidning som de kallade Kurkkio djur och natur när de var ganska så små. Hon är också en glad person, har lätt för att prata, och väldigt generös och kärleksfull mot sin omgivning. Bland annat har hon beskrivit min mor väldigt fint. Det är hon som är förebilden till Rebecka Martinssons mormor. Nu låter det som att Åsa är ”utan vank och brist”, men det är mammabilden du får.
Annelie Henriksson, 61 år, bibliotekarie, Kiruna: Jag känner henne genom mitt jobb och har varit arbetskamrat med hennes pappa. Hon är varmhjärtad, trogen sin hembygd, mån om litteraturen, Kirunaborna och barnen. När hon hade skrivit Solstorm bad jag henne komma till ett författarsamtal på biblioteket. Jag tog upp frågan ersättning, men hon sa att ”i Kiruna kommer jag aldrig att ta betalt”. Och det har hon hållit.
Kristina Zakrisson, 59 år, kommunalråd i Kiruna, boende i Kurravaara: Jag tycker att hon är en jättebra författare och jag läser gärna hennes böcker. Hon är också en väldigt bra ambassadör för Kiruna. Hon beskriver Kiruna på ett jättefint sätt, så att vi som bor här känner igen oss. Hur det knarrar i snön under fötterna, hur man åker spark och dammar trasmattorna. En gång frågade jag henne hur det gick att översätta sådant till andra språk. Då berättade hon att det ibland måste ersättas med något annat. Det hon skriver är så specifikt för Kiruna.