Din målarkarriär började på korvpapper som din mamma gav dig att rita på när du var en liten pojke. Anade hon redan då din potential?
– Mamma brukade säga till mig att jag kunde rita föreställande redan innan jag kunde gå och mina snälla morbröder försåg mig sen med ritblock och allt annat som fanns att rita på. I mina gamla skolböcker som min mamma sparade och en dag bad mig komma och hämta och titta igenom, så hade jag ritat överallt, på massor av sidor. Det var figurer och gräsvippor och gud vet allt. Jag hade nog ett stort behov av att få uttrycka mig med handen. Jag var också väldigt fascinerad av att titta på när andra tecknade, det rofyllda i det.
Vad hade du blivit med om inte konsten blivit ditt liv?
– Musiker! Garanterat! I dag lyssnar jag på klassik musik när jag målar och jag har ett gott musikminne. Min lillebror Nils-Gustaf, som är musiklärare, brukar ringa och fråga mig om musik som han hört men inte kommer på vad det är. Han spelar en strof på sin key board och jag kan säga vad det handlar om. Jag spelade gitarr som ung. Mark Knopfler är min gitarrist , men dansbandsmusik ger jag inte mycket för.
Du är självlärd konstnär. Har du aldrig varit sugen på att utbilda dig?
– Jag sökte konstlinjen på Sunderby folkhögskola 1967 och kom in. Jag bad snabbt att få bli flyttad till år två och gick tvåan och trean. Ärligt sagt så hade jag inget att hämta där mer än tillgång till material och få lära sig olika tekniker.
Vem/vilka har inspirerat dig?
– Bruno Liljefors kommer man adrig förbi och så Harald Wiberg och Gunnar Bruzewitz förstås. Jag var god vän med Brucewitz i många år. Beträffande mitt konstnärsskap får jag ofta höra att folk ser att det är jag som målat tavlorna, att jag har min egen stil.
Hur kom naturintresset in i ditt liv?
– Det får jag nog tillskriva min moder. En av mina första naturupplevelser är då jag är tre år kanske och ligger och tittar på molntussar som drar över en blå septemberhimmel. Mamma står och rensar lingon. När jag tittar upp passerar en massa stora fåglar med långa halsar och jag frågar henne vad det där är och får till svar att det är tranor.
Du målar gärna det gamla jordbrukslandskapet, varför är ladlandskapet viktigt för dig?
– Förflutenhetens landskap.. jaa.. mina morföräldrar var bönder och en morbror tog över gården och jag fick hjälpa till vid slåtter och med hästen. Mycket av det här är borta, höhässjor... de finns inte längre. Hade jag haft obegränsade resurser skulle jag ha dokumenterat detta landskap ännu mera.
Favoritmotiv?
– Skogen, det var någon som sa att vi som lever nu är mitt uppe i den största massutrotningen som förekommit sedan dinosauriernas tid för 65 miljoner år sen och 60 procent av skogen har kalhuggits sedan 1960-talet, det är deppigt, men samtidigt får man inte ge upp.
Många utställningar har det blivit. Flera på gång?
– Jag har haft 130 separatutställningar och deltagit i 50-60 samlingsutställningar. Jag såg min utställning på Piteå museum om "Ädelträ och annat vackert" som min avskedsföreställning. Jag jobbar på oförtutet så man ska aldrig säga aldrig, sen har jag just haft utställning i Kalix.
Finaste stället din konst är representerad på?
– Jag har sålt till Riksdagen och flera tavlor till USA genom åren. Annars har jag mycket tavlor ute hos svenska folket och är nöjd med det. Den köpare som har allra flest tavlor av mig har 100 stycken. Han har köpt just de jag själv hade kunnat tänka mig att spara för egen del, han har alltså förbaskat bra smak (skratt).
Du hade nyligen utställningen "Ädelträ och annat vackert" på Piteå museum. Hur gick den?
– Väldigt bra, halva kollektionen såldes.
Du har bland annat illustrerat boksviten "Fåglarna i Norden och andra böcker. Flera bokidéer?
– Jag jag har planer på att ge ut en bok på eget förlag. Det skulle bli en bok om människor och en miljö som snart är utrotad, om dofter, ljud, bilder från en natur som fanns men inte finns längre och aldrig kommer tillbaka.
Du är gift med Tulani som kommer från Sri Lanka. Hur har hon påverkat dig och ditt konstnärsskap?
– Hon är en klok kvinna, glad och arbetsam, en pärla. och vi har flera gemensamma intresse som bär och svamplockning. Hon är buddist och vårdar allt levande, en spindel släpps inte ut om det är för kallt utan kan få bo i en krukväxt. Sen lagar hon rena restaurangmaten.
Du är ju natur och miljöintresserad. Lever du som du lär?
– Kan nog tycka källsorteringen i Sverige är lite petig när jag sett i andra läner hur lite miljötänk det finns.I Sverige är vi klart i framkant och ett exempel att ta efter för andra länder.
Viktigaste globala frågan i dag?
Trump, klavertrump.. Nej men hur smart är det att världen ledare flyger kors och tvärs för att träffas och sitter och glappar om hur man måste minska på utsläpp och inget händer. För mig är också tystnaden viktig. Många människor i storstäder hör aldrig fågelsången eller vindens sus i träden. Det privilegiet hade jag gärna delat med mig av.
Hur ser vår miljö/natur ut om 50 år?
– Vi har nog inte fått bukt med det destruktiva skogsbruket och när skogskämpar som Björn Mildh är borta, som avslöjat skogsbolagen med brallorna nere, vem ska då vara blåslampa i baken på dem? Unga i dag måste sätta sig in mera i hur vi påverkar miljön, om man inte vet hur saker ligger till så protesterar ingen och naturmiljöer krymper ännu mera.
Din häftigate naturupplevelse?
– När jag och fågelboksförfattaren Carl-Fredrik Lundevall fick se två blåstjärtar och fyra björnar på en resa i Pajala-trakten 1996. Och under femtio vårar har jag legat åtskilligt i tjäderskogen. Jag önskar jag hade varit född på 1930-talet med de intakta skogar och oförstörda fågelliv som fanns då.
Vad är du mest stolt över?
– Mina två fina välartade barn och två barnbarn och att jag lyckats leva på min konst.
Du vill bli sommarpratare i riksradion. Om vad skulle du prata?
– Nu verkar dom ju bara ta in kändisar men jag skulle prata spontant kring det material jag tänkt mig för den planerade boken, människoöden och natur, avfolkning.
Du har en stor fågelmatning på din gård. Är det viktigt att ha den dagliga kontakten?
– Ja absolut.Tänk på äldreboenden där det kommer besök av en katt eller hund, hur hälsosamt det är. Jag är närmast förföljd av fåglar, det är nästan obehagligt hur jag kan tänka på en fågel och så dyker den upp framför mig mitt i ett steg. Då undrar jag "vem är det som fixar detta"? Jag känner en andlighet i skogen men är inte religiös så, men om jag ska välja en helgedom så blir det den med blå kupa och pelarsal.
Det sägs att du har ett fantastiskt trattkantarellställe. Nu har du chans att berätta för mig vart det ligger:)
– Hahaha. Vi plockade 12 kilo gula kanrateller och 18 kilo trattkantaller där i höstas.Vi svenskar tar väl bara rätt på en promille av allt som finns i skogen. Varför köpa hallon och lingonsylt på affären med en massa äppelmos i när det finns äkta vara och gratis runt knuten?