På Havremagasinet i Boden finns just nu en fotoutställning som är ett litet utdrag ur den bok som blev resultatet av denna resa.
”Minnets platser Platsers minnen” är titeln på boken som Marie Nilsson presenterade under en föreläsning på Havremagasinet i Boden. Maries pappa emigrerade till Kanada 1929 och stannade där till 1932. Han arbetade i huvudsak som skogsarbetare. Under sin uppväxt fick hon höra många historier från pappans vistelse i Kanada. Det var alltid samma historier, de dramatiska berättelserna. Hur han hindrat en kompis från att falla av tåget de tjuvåkte på, hur kallt det var i barackerna eller om den alkoholiserade sprängaren California-August. Det var som att vardagslivet inte hade funnits.
Mötet med Bill Brandts fotografi fick Marie att börja fundera över hur livet egentligen hade varit på andra sidan Atlanten. Fotoprojektet började med en treveckorsresa till Kanada där hon med knapphändiga uppgifter försökte följa i sin fars fotspår. Men hur mycket skulle finnas kvar från slutet av 1020-talet som gick att fotografera?
Bokens första del innehåller bilder från just Kanada. Året är 1999. Bilderna är i svartvitt och tagna med en enkel teknik.
– Jag försökte använda pappas gamla lådkamera men den läckte ljus och det var svårt att få tag i rätt film, så jag fick övergå till en modernare kamera. Men alla bilder är tagna med analog teknik, berättar Marie Nilsson.
Känslan blev densamma, kamerapositionen är i ögonhöjd och kompositionerna är översikter av stadslandskap och natur. Den mjuka tonen skänker en tidlöshet hos fotografierna. De påminner om Walker Evans miljöbilder från depressionens 30-tal i USA från projektet Farm Security Administration.
– Vi hittade inte de ”camps” som pappa pratat om, bara vägskyltar med deras namn. Men ett hotell där han bott fanns kvar på samma adress.
Del två består av färgbilder från Boden och Svartbyn, 1997–2002, där Marie Nilsson bodde under sin uppväxt och där hennes far föddes och bodde större delen av sitt liv.
– Mamma och pappa fick sex barn och försörjde familjen på jordbruk och skogsavverkning tills jordbruket upphörde under 1960-talet liksom nästan alla jordbruk i Svartbyn.
Det vi får se är platser i förändring och förfall. På Prästholmen fotograferas husen som skelett innan de försvinner helt och i Svartbyn väntar jordbruksmark på att förvandlas till Verksamhetsområde 5 av Bodens kommun. Förvandlingen av den en gång så levande jordbruksbyn till en villaförort syns tydligt i Marie Nilssons bilder.
Det sista fotografiska avsnittet är förlagt till Stockholm som är Maries bostadsort sedan 1971.
Den avslutande texten greppar över stora ytor och skeenden. Vi får veta mer om familjen Nilssons historia, pappans resa till Kanada, något om Svartbyns och Kanadas historia och till slut en kort resumé av flyttpolitiken på 1970-talet.
Boken är liten till formatet och påminner om en resehandbok som man kan ha i innerfickan. Bilderna på Havremagasinets väggar är betydligt större.
– Det är roligt med en utställning och att kunna visa bilderna i stort format. Eftersom boken är liten så försvinner ju många detaljer. Det känns bra att få visa bilderna i den stad jag växte upp, säger hon.
Utställningen på Havremagasinet pågår till den 31 mars 2019. De bilder som visas på Havremagasinet är enbart från Boden.