Videon är inte längre tillgänglig
Det är onsdag förmiddag.
William Olausson har avklarat morgonens träningspass. Han anländer direkt från gymmet med en Piteå IF-ryggsäck hängandes på axlarna.
25-åringen är en av sju spelare i laget som är bosatt i Luleå.
Han, Martin Oscarsson, Fredrik Lundgren, Arish Nouri, Barzan Jamshidi, Johan Isaksson och Tetteh Komey pendlar fem mil enkel väg i leasade bilar till varje match och träning.
– Vi har så bra sammanhållning, så det är riktigt kul. Vi rullar alltid på två bilar. I fjol hade vi en minibuss, men det var ett jäkla projekt, säger Olausson.
Själv är han en av chaufförerna. Med glimten i ögat menar han att det är ett uppdrag för de erfarna.
Men så är också William Olausson en stor ledare och lagkapten i klubben som är allra hetast på den norrbottniska fotbollskartan just nu.
5–2-segern på bortaplan mot Södertälje var precis den start som nykomlingen hade önskat.
– Det var många som gjorde division 1-debut. ”Fredde” (Fredrik Lundgren) och ”Lillen” (Johan Isaksson) tror jag är de enda som har spelat i ettan. Det var kul att skicka en signal till övriga i serien att vi inte kommer bli en slagpåse i botten, säger Piteåkaptenen.
Vad vore en maxprestation för Piteå den här säsongen?
– Presterar vi max tror jag vi kan slå alla lag i serien. Hemma eller borta spelar ingen roll.
Så superettan 2016 vid en maxprestation?
– (skratt) Ja, alltså då ska det ju mycket till givetvis. Det är en utopi att gå upp i superettan, men om allt klaffar är det väl inte omöjligt.
En lyckad scouting låg bakom succén. Inför matchen hade Piteå tagit hjälp av seriekonkurrenten Huddinge som lämnat uppgifter om Södertäljes skakiga spel på fasta situationer.
Det utnyttjade Piteå brutalt med tre snabba hörn- och frisparksmål som ledde fram till 3–0. Efter den smällen kunde inte Södertälje hämta sig.
– Skönt att städa av premiären och ta tre poäng. Men vi vet alla vilken nivå vi kan spela på är eniga att vi inte kom upp dit den här matchen, säger Olausson.
Till helgen ställs Piteå mot nykomlingen Akropolis som lyckades kryssa mot seriefavoriten Brage i premiären. Med andra ord blir det en bra värdemätare för båda lagen.
– Vi kollade på några highlights och det var imponerande att de ville spela efter backen och hålla bollen inom laget.
Under försäsongen hände en incident som var av det olustigare slaget. På nattskiftet på Ferruform svimmade William Olausson två gånger inom loppet av en minut och fick uppsöka sjukhus.
– Det var lite obehagligt. Man funderade vad det var, framförallt när Victor ...
25-åringen stannar upp i meningen och minns tillbaka till den tunga dagen 2 september 2012 då lagkamraten Victor Brännström kollapsade på planen och sedan avled.
– ... efter man fick åka in och de kollade allt har jag inte funderat på det. De kom inte fram till något och trodde det var en infektion. Inget var onormalt.
De senaste åren har William Olausson varit flitigt prisad i olika sammanhang.
2013 vann han Spelarnas val på den norrbottniska fotbollsgalan och i fjol utsågs han till bästa backen i division 2.
Hemligheten bakom framgångarna är en seriösare attityd till sin fotbollskarriär.
– Efter första året i Piteå kände jag att jag hade mer att ge än vad jag fick ut. Jag började träna mycket mer på egen hand och fick förtroende av tränarna. När jag kom till Piteå hade vi två mitbackar redan och jag fick sitta på bänken. Sen gick båda sönder och chansen öppnades. Efter det har jag behållt platsen.
Luleåkillen, som är fostrad i Notviken och även har hunnit med spel i Alvik, sitter på ett tvåårskontrakt med Piteå IF – men avtalet innehåller en klausul för spel högre upp om tillfället ges.
Och den drömmen är fullt levande.
2013 provspelade Olausson med allsvenska Gefle IF och i fjol testades han i Örebro SK, AIK och Vasalund.
– Det är inga övermänniskor även om de spelar i allsvenskan. Visst går det lite snabbare och tekniken är bättre på samtliga, men skulle jag få några månader att träna och spela matcher i det tempot är det inget omöjligt steg.
Framförallt skulle han vilja följa pappa Mats Olaussons fotspår och spela i AIK.
– Man blev AIK-fan när man var liten, det var inget val, säger William Olausson och skrattar.
– Det kändes faktiskt stort att vara där. AIK hade inte varit fel att spela i. Men det är ett nålsöga att ta sig igenom, du ska vara riktigt bra för att ta dig in i en allsvensk trupp.