För fem- och sjuåringen väntar tio mil i buss varje skoldag. De vet när bussen hämtar upp dem, men ännu inte när de får åka hem.
– Det vi vet är att de ska åka med linje 228 och att tidtabellen börjar gälla på måndag, säger mamman Virve Lantto.
Både hon och maken Jonas hoppas innerligt att barnen får åka hem med den tidigaste turen och att den förlängs till Forshed– inte som tidigare till Vitåfors.
– Jag ska börja jobba på lågstadiet i Gunnarsbyn och har ingen möjlighet att hämta dem, säger mamman och tillägger att Råneå är uteslutet då hon åker 45 kilometer åt ”fel” håll.
Inte heller pappa Jonas är aktuell var dag då han jobbar oregelbundna tider i Luleå.
Att komma hem mitt på dan skulle ge barnen chans till lite uteliv innan det blir becksvart ute.
– Farmor och farfar finns nära och i byn finns pensionärer. Alltid är det någon som kan se till dem, säger mamman.
Hon berättar vidare att tre av fyra lärare från Vitåskolan numera jobbar i Råneå.
– En av dem har Ebbes klass, så det blir nog bra för barnen där också. Oron gäller skolvägen, som är lång.
Där finns också en oro över vad som kan hända på vägen och det ansvar som läggs på föraren, exempelvis om någon blir kissnödig eller om bråk uppstår.
Jonas Lantto var med och provåkte sträckan Råneå till Långsel – en by ännu längre bort där det finns barn i förskoleålder. Under resan gjordes fiktiva stopp för på/avstigning.
– Det tog en timme och 13 minuter. Ingen hänsyn togs till om barnen hade med sig exempelvis skidor eller om bussen var tvungen att vänta in något barn.
Paret konstaterar också att bussarna, som tidigare trafikerat sträckan, hade 22 och 48 platser. Nu handlar det om 90 barn som ska ha skolskjuts till Råneå.
Alternativa hemresetider är 14.40 två dagar i veckan och 15.50 tre dagar i veckan – beroende på att högstadieelever väntas in.
– Det är skolans uppgift att ta hand om alla barn som måste vänta, säger hon och tillägger att man valt bort fritids bland annat för att det är så många inskrivna barn där.
Hon passar också på att berömma grannkommunen som låter skolan i Gunnarsbyn leva vidare trots att den bara har 28 barn.
De har också numera svårt att tro på kommunens utvecklingsplan för Vitådalen, då skolan som prioriterades högts har lagts ned och fibersatsningen har blåsts av.
– Det verkar som de på kommunen tycker att vi bara är till besvär, säger lågstadieläraren med sorg i rösten.
Makarna Lantto är väl medvetna om att vägsträckan utanför deras hus är lågt trafikerad, men samtidigt medvetna om att det handlar om många timmertransporter – som vintertid kräver extra vägutrymme.
En hastighetssänkning från dagens 80 är därför ett måste.
– I vintras blev vår tidigare hund påkörd på vår egen uppfart. Hon dog direkt, säger han.
Hon fliker in att Trafikverket avslagit tidigare ansökningar om lägre hastighet på sträckan i Vitå – av motiveringen framgår att man inte anser att barn under tolv ska vistas ensamma på vägarna.
Busskurar då?– Vi har fått besked om att det är alldeles för dyrt att sätta upp sådana för alla barn med skolskjuts, säger hon.
Nu står hoppet till skyltar som varnar för skolbarn och att Trafikverket går alla oroliga föräldrar till mötes och sänker hastigheterna åtminstone där skolbarn kliver av och på.