Vi måste börja med att få gratulera, du är utsedd till årets Pitebo – hur känns det?
– Helt fantastiskt, jag tycker om Piteå väldigt, väldigt mycket. Man brukar ju skoja om att man inte blir en riktig Pitebo fören en familj bott här i många generationer, säger Lisa Hellmér.
Så då har du fått dispens då?
– Ja det verkar som det. Kanske mina barn kan kallas för Pitebor. Det känns härligt!
Du flyttade till Piteå för att plugga, var det självklart att stanna efter studierna?
– Det var ju inte planen innan jag flyttade upp men när studierna var klar blev det naturligt att stanna. Jag älskade Piteå från första sekunden jag satte min fot här. Det finns en form av vänlighet som jag mår bra av. Man är snäll och förlåtande, jag trivs i det klimatet.
Berätta hur idén till Pensionatet väcktes?
– Det finns mycket bra i Piteå och mycket har hänt sedan dess, men då saknade jag någon form av ”kommersiellt mys”. Jag tjatade nog en del om detta hemma och till slut sa min kille Patrik till mig ”nu får du sluta tjata”. Så jag gjorde verklighet av mina idéer och startade Pensionatet.
Stort steg – vad var det som gjorde att du vågade?
– Ja det var många som var negativa och ifrågasättande. Men några nyckelpersoner som var enormt peppade och stöttade mig. Det var bland annat Patrik, min pappa, banken, och min kontakt på byggnadskontoret. Det räckte för mig.
Visionen du hade med Pensionatet innan – blev slutresultatet som du hade tänkt dig?
– Jag är inte färdig ännu så jag har inget slutresultat. Men hittills känns det bättre än jag trodde. Att få vara med att skapa den kulturen som finns inom Pensionatet nu är det härligaste. Stämningen som vi skapat både bland besökarna och bland personalen är oslagbar.
Om du inte är klar – vad har du då för planer framåt?
– Jag vill fortsätta driva utvecklingen av området Norrmalm i Piteå. Det är ett fantastiskt kulturarv och jag vill att fler ska upptäcka det. Jag har många idéer bara jag får köpa fler fastigheter.
Kulturen och sammanhållningen du beskriver inom företaget, hur har du jobbat för att få till den?
– Jag önskar att jag hade ett välformat svar som bygger på något från ett exceldokument, men det har jag inte. Vi alla som jobbar på Pensionatet jobbar väldigt mycket med positiv feedback. Vi är alla bra på att berätta att alla är värdefulla. Det lyfter och utvecklar människor mer än motsatsen.
Var det av kärlek du initierade Local hero?
– Ja, definitivt, kärleken till vår plats. För mig är det självklart att vi är ett lag i Norrbotten och i Piteå. Det spelar ingen roll vem man handlar av – utan att vi ser oss som en gemenskap.
Local hero har ju spridits och blivit väldigt stort. Berätta hur du kom på idén.
– Det gick verkligen fort. Jag var mammaledig och tog till mig mycket av all nyhetsrapportering kring coronapandemin, det gjorde mig nedstämd. Jag kände verkligen att vi måste göra någonting, vi kan inte bara ge upp. Vi slog våra kloka huvuden tillsammans, uppmanade alla där ute att förstå att det är gemene mans uppgift och de som kan göra skillnad. Syftet var inte att göra reklam för oss eller att man skulle komma till just. Det viktiga var att man handlar av någon. Min kollega my lade till en hashtag till ett inlägg jag skrev om detta. Nästa morgon var mitt inlägg delat av 50 personer, då fattade jag att vi hade någonting på gång.
Vad gjorde ni sen?
– Jag ringde några smarta personer, tillsammans gjorde vi en plan som vi sedan arbetade från. Alla gick in i detta med hög energi. När jag körde genom staden en dag såg jag människor med take away-påsar överallt, vi sålde slut pizzadeg och det var någon som slog försäljningsrekord. Då kände jag att initiativet gjorde skillnad.
Vilka framtidsdrömmar har du, personligen?
– Jag önskar ett stort äventyr för min familj. Hela familjen ska packa väskorna och åka långt bort. Man brukar ju prata om ”outside the box” och för mig är det att ta det lugnt och vara stilla. Jag har en längtan efter det. Så vi ska välja en strand någonstans i världen där vi har råd att leva lite lyxigt, lära oss att surfa och prata med människor som kommer med nya perspektiv.
När åker ni?
– Ja, jag har precis lyckats övertala min sambo Patrik och det måste ju ske innan dottern börjar skolan, så vi har några år på oss. Bara coronan släpper taget så ska vi åka.