Elin Grunditz sitter i den grÄa soffan i vardagsrummet med tvÄÄringen Theodor och dottern Sigrid, tvÄ veckor gammal.
â Jag har aldrig tĂ€nkt att jag skulle behöva föda nĂ„gon annanstans Ă€n pĂ„ sjukhus, sĂ€ger Elin.
Sigrid gnyr till. NÀr Elin och Viktor Äkte mot Sunderbyn tÀnkte de aldrig att de inte skulle hinna fram.
â Viktor undrade om det fanns rullstolar sĂ„ att jag skulle kunna skjutsas in i sjukhuset, men jag tĂ€nkte: nog kommer jag kunna gĂ„, sĂ€ger Elin.
VÀl pÄ vÀg mot Sunderbyn kom vÀrkarna snabbare och blev starkare.
â DĂ„ funderade jag om det inte var sĂ„hĂ€r krystvĂ€rkar kĂ€ndes.
Efter tvÄ krystvÀrkar gick vattnet.
â Jag sa till Viktor att han skulle stanna bilen för att barnet kom, sĂ€ger Elin.
Fortfarande trodde de inte att förlossningen skulle ske i parkeringsfickan vid MÄttsund.
â Det gick sĂ„ fort, jag hann aldrig fundera över vad som hĂ€nde, sĂ€ger Viktor.
Han ringde 112 och gick runt bilen.
â Jag kĂ€nde att jag hade nĂ„got i byxorna, sĂ€ger Elin.
DÄ var huvudet redan ute. Sedan föddes Sigrid i Viktors armar, med sjukvÄrden i telefonen.
â Hon skrek direkt och sĂ„g frisk ut, sĂ€ger Elin.
NÀr ambulansen kom kontrollerade personalen att allt sÄg bra ut.
â DĂ„ kĂ€nde jag att allt skulle gĂ„ jĂ€ttebra, sĂ€ger Viktor.
â Jag har aldrig varit med om en sĂ„dan fin vĂ€rme som frĂ„n ambulanspersonalen. De var superfantastiska, sĂ€ger Elin.
Theodor stÄr vid det svarta pianot och spelar pÄ de mörkaste tangenterna. Mullret sprids i rummet.
â Chocken kom nĂ€r vi var pĂ„ förlossningen. Jag darrade, började grĂ„ta och funderade över vad som hĂ€nt egentligen, sĂ€ger Elin.
I efterhand Àr förÀldrarna nöjda med förlossningen.
â Jag tycker delvis att det var en lyxig förlossning. Den gick snabbt och jag fick dela den stunden sjĂ€lv med Viktor, sĂ€ger Elin.
â Det Ă€r hĂ€ftigt att tĂ€nka att jag har förlöst mitt barn. Det Ă€r ocksĂ„ hĂ€ftigt att ha gjort det tillsammans, det stĂ€rker oss som familj, sĂ€ger Viktor.
Elin stryker Sigrid pÄ den zebrarandiga sparkdrÀkten.
â SĂ„ lĂ€nge allt gĂ„r bra fungerar det att föda i bil. Det var först efterĂ„t jag började fundera vad som skulle ha hĂ€nt om allt inte gĂ„tt som det skulle, sĂ€ger hon
â Jag vill bĂ„de lugna och sĂ€ga att det gĂ„r bra att föda i bil men samtidigt unnar jag alla att fĂ„ föda pĂ„ sjukhus.