Kärt återseende av flyktingbarn

Kuriren träffar Rut Johansson, hennes son Håkan och Barbara Jünsch-Sahm och får höra solskenshistorien om hur de i somras äntligen återfick kontakten efter alla dessa år.  ? Mitt sista brev till Barbaras familj kom tillbaka 1968 sedan de hade flyttat. Jag hade missat att skriva upp den nya adressen som stod på ett julkort. Jag har många gånger funderat över hur hennes liv blev. Nu vet jag att det blev bra och jag är så glad över det, säger Rut. Svarade på annons Historien är den att Barbara kom som sexåring till Rut och Erik Johansson i december 1959.  ? Det var vanligt med flyktingbarn på den tiden och jag såg en annons i tidningen att de sökte familjer som ville ta hand om dessa barn. Vi hämtade Barbara vid Pingstkyrkan och hon var här hos oss i fyra månader, berättar Rut. Att Barbara hade kommit till Flarken uppmärksammades också av Kuriren i januari 1960. Till reportaget fanns det också med en bild av den lilla tyskan tillsammans med Rut och Erik Johanssons barn Gerd och Håkan, som då var fem och fyra år.  ? Jag kommer ihåg henne lite vagt, att hon var glad, sprallig och att hon pratade mycket, säger Håkan Johansson. Bytte språk  ? Tänk, när hon kom kunde hon inte ett ord svenska. När hon åkte hem kunde hon inte ett ord tyska, säger Rut och ler vid minnet. Många, många gånger har hon tänkt på sitt flyktingbarn under årens lopp. För tio år sedan blev Rut änka och sedan hon blev ensam har hennes längtan att få återse flyktingbarnet blivit starkare. För tre år sedan gjorde hon ett försök att hitta igen henne utan att lyckas.  ? Jag bad till gud att vi skulle träffas igen. Så sent som dagen innan jag fick brevet tänkte jag på henne. Det måste ha varit tankeöverföring, tror Rut. Minns köket Barbaras familj bodde i slutet av 1950-talet i flyktingläger och därför fick hon två gånger åka utomlands som flyktingbarn. Året innan hon kom till Flarken var hon i Holland, men det har hon inget minne av. Trots att hon bara var sex år kommer hon ihåg familjen Johansson och deras lilla hus. Barbara berättar att hon minns särskilt köket:  ? Det fanns en speciell hemtrevlig doft där. Jag kände igen lukten när jag kom hit igen, säger hon och ler.  ? Tänk att då bodde vi bara i ett rum och kök, säger Håkan. Även Barbara har som vuxen tänkt på att det hade varit roligt att få kontakt med sin svenska familj igen. Hon hade inte adressen men skrev ändå ett brev adresserat till Flarken, ortsnamnet som hon fortfarande hade kvar i sitt minne. Brevet kom till grannen Det var så sent som i början av juni.  ? Brevet hamnade hos en granne som kom till mig med det. Jag blev överlycklig när jag fick se vem det var från och jag svarade omgående. Sedan hade vi tät brevkontakt och efter några brev undrade Barbara om hon fick komma tillbaka på besök. Det var naturligtvis självklart att hon fick det, säger Rut. Snart hade Barbara satt sig på tåget för den 30 timmar långa resan till sin svenska fosterfamilj. Hon berättar att hennes två vuxna barn tyckte att hon var allt ganska tokig som återvände till Flarken.  ? De funderade vad jag skulle hit och göra och hur vi skulle kunna prata med varandra. Jag kunde inte någon svenska och bara lite engelska, säger Barbara. Kommunicerar bra Nu kommunicerar hon med Rut och hennes familj på en blandning av tyska, engelska och den svenska som hon har återupplivat. Och de intygar att det går hur bra som helst. Rut kan också lite tyska sedan de år hon brevväxlade med Barbaras pappa.  ? Det är ganska lätt att förstå tyska, men svårare att prata, säger Håkan Johansson. I morgon söndag åker Barbara hem till sin man och sina barn i Tyskland efter två veckor hos sin svenska familj. Hon säger att hon är mycket lycklig över att hon har fått återvända till Flarken:  ? Jag minns när jag som barn kröp upp i knät på Rut. Hon är mycket snäll och kommer för alltid att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta, säger Barbara.

Kärt återseende av flyktingbarn

Som att vinna högsta vinsten.Så beskriver Rut Johansson återseendet av det tyska flyktingbarnet Barbara Jünsch-Sahm.De har inte träffats på 45 år.? Vi är så glada att vi har hittat igen varandra, säger de båda lyckligt.

Som att vinna högsta vinsten.
Så beskriver Rut Johansson återseendet av det tyska flyktingbarnet Barbara Jünsch-Sahm.
De har inte träffats på 45 år.
? Vi är så glada att vi har hittat igen varandra, säger de båda lyckligt.