Resorna till Ryssland har en alldeles egen historia att berätta. Det började med äventyret till Kamchatka, den stora halvön vid Stillas havets rand. Vi var från tidigare resor ett sammansvetsat kompisgäng och naturligtvis var det fisket som hägrade. Reseledare av Kent Lindvall från Fishing North i Harads, vilket borgade för äventyr och kompisskap.
I Kamchatka fanns alla de olika fiskarter som också finns runt norra Stilla Havet, som i Alaska och västra Kanada. Lax i massor, fantastiska harrfisken, men framför allt ett regnbågsfiske i absolut världsklass. Minns fortfarande den stackars björnen som hade fastnat i en björnsax och som vrålade ut sin smärta genom pilträdsskogarna. Regnbågen är naturligtvis vild och lär enligt forskningen ha sin födelsevagga kring Kamchatka och inte från Nordamerika, som vi har trott i generationer.
Flygresan hem gick via städer som Khabarovsk, Krasnojarsk (flygföretaget hette Kras Air, uttalas krasch?!) för att slutligen landa i Sankt Petersburg. Någon dag senare tog vi tunnelbanan för att göra vissa inköp i staden. Det hände något i tunnelbanan, ett ryck som gjorde att jag snubblade. När jag sedermera skulle betala den rosa champagnen var fickan tom. Plånboken fanns inte där den skulle vara? Chock!!! Eftersom passet med visumet fanns i pluskan kunde jag inre resa vidare. Kent Lindvall var vänlig nog att stanna med mig i staden. Kändes skräckfullt när jag förstod allvaret, framför allt när jag såg grabbarna resa hem. Det svenska konsulatet kunde inte göra så mycket. Jag hade tanken att försöka ta mig hem via någon båt i hamnen. När vi den tredje dagen kom till konsulatet berättade konsulinnan att en städerska hade hittat plånboken i en papperskorg på stationen Moskovskaja. Plånboken och passet fanns där men inte körkortet. Kortet var hårdvaluta och nu kör det säkert en taxichaffis i Moskva med mitt namn men med ägarens porträtt.
Året efter bar det av till Mongoliet för ett intressant fiske efter en fiskart som kallas taimen, en stor fisk som ser ut som en korsning mellan en lake, en lax och en röding. Fisket var enormt intressant och vi fick också några snygga fikar i 10-12 kilosklassen. Småfisk tyckte guiderna.
När polaren Nisse och jag steg på flyget på Arlanda till huvudstaden Ulaanbaatar i Mongoliet, var vi tvungna att byta plan i Moskva. Flyget vidare till Mongoliet höll på att bli det sista äventyret. Redan från start förstod vi att något var fel, eftersom piloten inte riktigt fick upp planet i höjd. Plötsligt kom en jättesmäll under sätena och planet la sig på sida, en vinge upp och en vinge ner. Då ser jag att en gubbe står på taket till en skyskrapa och vinkar åt oss. Efter många likartade smällar och seg flygning kom flygvärdinnan så småningom in och sade att piloten har fått allvarliga problem och att vi ska försöka landa i en stad i Sibirien. Däremot berättade hon ingenting till alla de mongolska resenärer som var med. Då kände jag att jag höll på att tappa ”kontrollen” över ändtarmen. Hur kul skulle det vara? Nisse tröstade mig med att i så fall kommer alla att skita på sig. Då kom den första livsfilmen; Jag såg mig själv sittandes på hustaket hemma i Råneå. Byggnaden var gjord av glas och nere i köket såg jag familjen och katten, men jag nådde de inte, de hörde mig inte.
Oron växte i planet, några grät. Nisse hade diabetes och hade lagt burken i fel väska. Han mådde mer än pyton. Plötsligt gjorde piloten en jättesväng och när den starka bränslelukten kom in i planet uppstod någon form av inre panik. Då kom nästa livsfilm; Jag svävade över skogarna hemma i Jämtland och långt därnere såg jag en grabb springa omkring med ett långspö i Bäverån. Det var jag i de lyckligaste stunderna.
– Nu ska vi landa, sa flygvärdinnan. Ändtarmens funktion var absolut på upphällningen när vi gick genom molnen och såg röda, orange och blåa svepande sken under molnbanken. På långt håll såg vi mängder av utryckningsfordon. Sen for minnet men när vi landade på tvären på asfalt trodde jag att vi redan var i en annan värld. Vi var tillbaka i Moskva efter flera timmars irrande flygning. Stewardessen tröstade med att ”vi har dåliga plan men världens bästa piloter”. Landningsställena hade tydligen fastnat strax efter starten i Moskva. Nu åker jag snart till Ryssland på min tredje resa. Trevlig fiskesommar!