Det fanns en tid då vi kunde ställa klockan efter bofinkens ankomst. Vi visste på dagen då isen på sjön skulle gå eller när vårbruket kunde påbörjas. Men det var för länge sen, långt före ozonhål, växthuseffekter och allmän miljödekadens.
I slutet av sin levnad berättade morfar att det var något därute som inte stämde. För honom var naturen både statisk och flexibel på samma gång. Staren hade inte kommit till gårdarna den sjätte april som brukligt var, ett tecken på att något inte stod rätt till. Tre dagar senare kom i alla fall de väntande fåglarna och morfar kunde för stunden pusta ut. Så kunde det vara på den tiden då naturens och ekologins självklara klocka verkligen fungerade, år efter år. Den 20;e april kom alltid bofinkarna och den 15;e maj anlände de första svartvita flugsnapparna. Detta hände sig i början på åttiotalet, därefter har det mesta av morfars värld totalt fallerat.
För min del lade jag undan den gängse miljöklockan i mitten på nittiotalet, då jag anade att vår påverkan på naturen var allvarligare än förväntat. Plötsligt kunde vi fiska på fjället långt in i september, fullständigt omöjligt tio år tidigare. Det fanns en tid då fjällfisket i stort stängdes från och med den första september. Till och med harren var fredad den tiden, trots att den var vårlekare.
Ur en flugfiskares synvinkel ser jag klimatförändringarna, framför allt om man studerar insektslivet. I min värld binder vi imitationer av insekter som för tillfället finns på vattenytan. Det är sällan jag konstruerar snarlika mönster, däremot olika arter eller grupper av flygfän. Sålunda var det som vanligt självklart med en viss ordning av kläckningar, från försommar till sen höst. Först kläckte bäcksländorna i slutet av maj och början på juni, därefter kom myggen och knotten kring midsommartider och en bit in i juli.
Eftersom knottkläckningarna var ett äventyr i sig, ville jag helst vara på fjället under den första veckan i juli. När knotten kläcker på forsnackar och ner över lugnare vatten som sel i en älv eller å, kunde stora saker ske. Då kan man lugnt påstå att det blir anarki i harrpopulationerna. Sammaledes brukar rödingarna få fnatt den tiden, en högtidsstund för vilken flugfiskare som helst. I samma veva föddes harkrankarna och dagsländorna. Något senare kom nattsländorna, som oftast brukade härda ut långt in på hösten. Avslutningsvis i denna cykel av olika insekters reproduktion brukade forsknotten komma, många gånger ända in i början på september. Forsknotten är något större än den vanliga knotten (bitknotten) och brukar oftast inte bitas.
Från mitten på nittiotalet och fram till våra dagar har ovan nämnda scheman reviderats drastiskt. Det beror säkerligen på att klimatet har förändrats, så till vida att det har blivit varmare betydligt tidigare, oftast redan i maj månad.
En annan rubbad ordning som absolut har omdanat mitt och andras fjällfiske är fenomenen med vår- och fjällflod. Vårfloden gjorde att vi i norr knappast kunde ta oss till fjälls före midsommar, eftersom flödena var höga. Riktigt irriterande var det när den beramade fjällfloden drog genom dalgångarna, oftast en bit in i juli. Då fick vi som redan var på fjälltrakterna oftast stora problem med vattenståndet.
Vårfloden är det vatten som alstras när snön på fjället smälter. Resterna efter den snö och is som fanns kvar efter vårfloden formades sedermera till den numera allt sällsyntare fjällfloden. Därefter blev det oftast lugnare med den varan.
I dag är den gamla benämningen på fenomenet fjällflod i stort sett borta, eftersom den varmare perioden tidigare under försommaren gör att vårfloden också tar med sig det som skulle bli forna tiders fjällflod. Förändringen ser vi absolut på hur insekterna numera kläcker sin avkomma. Det mesta av dagsländornas nymfer och nattsländornas puppor har oftast kläckts redan innan midsommar, vilket också gäller för andra arter som mygg, knott och harkrankar.
Varmsommaren 2014 var ett sådant praktexempel. Redan den tionde juli var det omöjligt att flugfiska på gängse insektsordning, eftersom det mesta av det bästa redan hade kläckts ut. Det som fanns på fjället var för det mesta mängder med bromsar och getingar och bara sparsamt med mygg och knott. Dag- och nattsländor såg vi inte röken av.
Förr genljöd fjälltrakterna av en fantastisk serenad av nyss komna lövsångare och blåhakesångare kring fjällflodstiderna. Sedan dess har fjället blivit betydligt tystare. Varmare klimat påverkar fiskars, insekters och fåglars liv.