Nu har isen äntligen blivit tjock nog för ta sig hela vägen ut till Luleås skärgårdsöar med skoter.
Den blanka isen utan snötäcke ställde till med en hel del problem, men de mest inbitna tog sig hela vägen fram.
Flera meter höga, massiva isblock har trängt sig upp mot land som en skyddande mur mot snö och vind. Någonstans på andra sidan horisonten ligger Finland, men allt jag kan se är isen som försvinner ut i öppet hav. Jag står på Klyvaren, en obebodd ö som ligger bakom Finnskär. Det går inte att åka skoter hit, det är knappt att isen håller för att gå över det lilla sundet, men tack vare stora, runda isformationer som bildat en landgång mellan öarna så går det.
Skoterlederna har inte varit utprickade länge, men kylan de senaste dagarna har gjort isen farbar. Skoterlederna startar vid Hindersöstallarna, och för att ta sig ut till Klyvaren följer man den utprickade leden mot Storbrändön. Mitt på Brändöfjärden tar man vänster mot Långögårdarna och följer Långöns södra sida mot Smultronskär och sedan vidare mot Bullerhamnsviken. Därifrån kör man över Småskär och då ser man Finnskär.
Det bästa färdmedlet hade ändå varit skridskor eftersom isen är spegelblank utan tillstymmelse till snö. Redan vid Hindersöstallarna fick flera skoterförare vända om med överhettade motorer som kräver snö för att kylas ner.
Trots vinden och kylan finns det ändå en längtan efter tystnaden, enkelheten och en sprakande brasa i de små fiskestugorna i Luleås skärgård även vintertid.
När mörkret kommer kan jag se fotogenlamporna lysa i två stugor, alla de andra står tomma och öde i den kalla i natten.