Det finurliga med Piteåbördige filmregissören Jerry Carlssons prisbelönta film är hur han använder dansens koreografi för att tydliggöra dessa rituella aspekter. Att han dessutom introducerar ett ljudarbete och en skugga som sveper förbi och både lockar fram en kontaktyta för flickan och något - utifrån de vuxnas perspektiv - hotfullt som måste åtgärdas, gör att filmen får en sällsam stämning: middagsgemytet har en auktoritär ton som handlar om att rätta in sig i ledet, att den som bryter det sociala kontraktet riskerar något.
– Jag hade en bild i huvudet: en kvinna i ett vardagsrum med handen inne i en mun. Utifrån den bilden pitchade jag idén för en producent, säger Jerry Carlsson.
Han attraheras av bilder som sätter i gång något kreativt och menar att dans och film har mycket gemensamt, att de delar det visuella berättandet.
– Jag börjar inte i en formulerad berättelse, utan utgår alltid från bilder. Med Skuggdjur ville jag göra en ny version av dansfilm, skapa ett filmspåk med skådespeleri och dans som glider från vanligt realistiskt agerande till fysisk dans.
Mycket handlade om att undersöka varför vi gör som vi gör. Sociala ritualer och dans fungerade som inspiration.
– Hela dansscenen i filmen är baserad på flamingoparning, säger Jerry, som gärna testar saker som känns rätt men inte alltid kan förklaras rakt upp och ner.
Scenen han pratar om är central i filmen: Till panflöjtseposet El condor pasa gnuggar festdeltagarna djurlikt sina huvuden mot varandra i en mer renodlad danskoreografi. Delar av koreografin är gjord tillsammans med Göteborgsoperans danskompani, som också figurerar i filmen.
Jerry Carlsson upptäckte dans när han träffade sin pojkvän, som är modern dansare. Likheten mellan dans och film blev tydlig: båda drivs av rytm, kroppar som agerar i förhållande till varandra och publiken och man får en upplevelse som är mer än en historia.
– Fysiskt agerande i grupp berättar om generellt mänskligt beteende och behov av gemenskap. Människan kan bara överleva genom att existera i en social gemenskap, annars tappar vi något. Därför är vi måna om att passa in, att accepteras av gruppen, och vi går ofta emot vårt eget beteende för att passa in. Men det som händer när man går emot sitt eget beteende, eller behandlar andra illa för att bli del av en gemenskap, är att man går över en etisk gräns.
Nästa projekt för Jerry Carlsson är hans första långfilm, Bränder, som befinner sig i utvecklingsstadiet. I förra veckan pitchade han manuset på filmfestivalen i norska Haugesund.
– Det är en ungdomsfilm om identitet och tonåringar. Lite absurd. Tystnaden i familjen gör att husfasaden måste renoveras. Även här finns en skugga som förföljer huvudpersonen. Den handlar om hbtq-upplevelser och jag hoppas kunna spela in den i Piteå och Norrbotten - jag har inte spelat in så mycket här uppe.