Den onödigaste döden

Amandas familj fick i februari 2003 veta att Amanda inte mådde bra. När Stefan L Holm skulle väcka sin dotter en morgon i juni var hon död. Hon hade tagit sitt liv med tabletter.
Under de fyra månaderna innan självmordet var Amanda först intagen på ungdomspsykiatrisk avdelning, BUP, och efter 18-årsdagen på vuxenpsykiatrisk avdelning. På BUP fungerade vården; där visste man att möta och dämpa Amandas ångest. Men i vuxenpsykiatrin fanns inget för Amanda. Hon tog sitt liv under en permission.
- Vi tyckte att det bästa hade varit om BUP hade behållit henne, säger Stefan L Holm, men deras nej var oåterkalleligt på grund av 18-årsgränsen. Vi litade också på att de visste vad de gjorde. Den vidriga paradoxen blev att de som kunde ta hand om Amanda också var de som kastade ut henne.

Skrev mycket
Amanda var en idrottstjej som såg mer till stämningen i fotbollslaget än till sina egna framgångar. Hon tränade gärna och mycket och hanterade kanske sin ångest på det viset har pappa Stefan anat i efterhand. Men hon skrev mycket också.
- Amanda lekte gärna med språket och var inte rädd för att ta itu med de stora existentiella frågorna, säger Stefan L Holm. Kanske hade hon behövt fundera mindre och leka mer, vi förstod ju aldrig hur stark hennes ångest var.

Började anteckna
Stefan L Holm började göra anteckningar under Amandas sjukhusvistelse:
- Då hade jag ingen tanke på att det skulle bli en bok utan jag började skriva utifrån en känsla av att jag inte litade på mina egna minnen, så absurda var de situationer vi hamnade i. Jag kunde inte tro att det skulle sluta som det gjorde.
Efter Amandas död sammanställde Stefan L Holm sina minnesanteckningar, tog med dikter han själv och Amanda skrivit och barndomsminnen och skrev dessutom en svidande kritik mot det samhälle som Amanda och hennes generation växte upp i.
- Barn som från det de börjar förskolan får höra att skolan och samhället inte har råd med dem utan att besparingar är det viktigaste, kan drabbas av hopplöshet, säger Stefan L Holm. Det så kallade budgettaket har varit den svenska politikens mål de senaste 15 åren, inte att skapa ett gott samhälle och skydda goda institutioner.

Blanka sidor
Kommuner och landsting som är satta att ge vård och omsorg har fått se fungerande verksamheter vittra sönder och de chefer som tar över när de gamla slitits ut eller sagt upp sig är lojala mot de nya målen och sparbetingen och inte mot de gamla ideologierna, menar Stefan L Holm.
- De upprörda sakerna skrev jag på kvällarna. På morgnarna läste jag igenom igen och balanserade texten. Jag har försökt formulera en systemkritik och jag har mejlat till alla ansvariga politiker i Landstinget Dalarna. Bara en svarade.
De första 55 sidorna i boken är skrivna på vårvintern 2003 då Amanda levde och familjen trodde att hon mådde bättre.
Sidorna 56-57 är blanka.
Amanda är död och orden har tagit slut.
På sidorna 58-64 skriver pappa Stefan direkt till sin dotter Amanda. Han skriver bland annat:
"Din död, Amanda, är alldeles meningslös! Det var inte förutbestämt att du skulle dö. Det finns ingen Gud som "tillät" dig att ta ditt liv. Den ångest du kände, det svarta mörker som kvävde dig är iskall kyla - utan mening, utan liv, utan nåd.
Finns Gud?
Svara, Amanda, svara!"

Tror på återseende
Efter Amandas död kom Stefan L Holm ihåg att hon tre gånger under sin sista vecka i livet frågade: pappa kan vi inte skriva en bok tillsammans?
- Jag vill hedra Amanda med boken, säger Stefan L Holm. Hon var en fantastisk människa som satte spår hos många. Men hon var också väldigt sårbar.
Att få svar på frågan varför Amanda tog sitt liv har inte varit Stefan L Holms mening. Det räcker med vetskapen att många människor har svår livssmärta och att Amanda var en av dessa.
Han har också försökt att inte skuldbelägga sig själv eller andra föräldrar i samma situation.
- Jag har en naiv och självklar tro på att Amanda och jag ses igen, säger Stefan L Holm. I Amandas perspektiv sker det om ett ögonblick, så i mitt perspektiv gäller det att först ta vara på den tid jag har kvar i den här märkliga världen. Solen går upp varje dag och jag har tre barn på jorden, det är jag oerhört tacksam för!