Dag två av Meänfestivaali i Erkheikki blev en blöt historia då regnet vägrade avta under lördagen. Midnattssolen gömde sig bakom tjocka regnmoln.
Trots regnet lyckades kärleksprofeten Thomas Di Leva dra så pass mycket folk till festivalens lördagskväll att ett ordentligt tryck uppstod för åskådarna längst fram. Enligt uppgifter från arrangören kom 900 besökare till festivalen på fredagen och ungefär lika många på lördagen.
Gamla hits på akustisk gitarr var Thomas Di Levas ledstjärna under kvällen när han spelade låtar som exempelvis Vi har bara varandra, Vad är frihet, Vem ska jag tro på och Miraklet. Den enda låten som kom från det senaste albumet Lovestar var David Bowie-covern Let's Dance. Di Leva (bort)förklarade valet att göra en cover-skiva med att han gjort sig förtjänt av att få slappna av då han först och främst är känd för låtar han själv skrivit. Jag var tacksam att han inte valde att spela fler Lovestar-låtar eftersom den skivan är, ja, fruktansvärd. Publiken (och även jag) välkomnade de gamla hitsen.
Det briljanta med Di Levas framtoning är att man inte vet när han passerar gränsen mellan ironi och allvar. Ibland känns hans konsert som ett väckelsemöte för att plötsligt skifta till absurd humorshow där Gävlesonen delar ut frukt till åskådarna och utbrister: "Frukta inte. Ät frukt". "Vi älskar dig, Thomas!", ropade vissa i publiken, som om de skulle ha blivit uppfyllda av den helige ande. Di Leva besvarade med tänkvärda (?) fraser i stil med "Du är inte du. Du är jag. Vi är vi".
Denna kung från Kosmos har en handfull enkla men fina låtar som lämpar sig för att spelas akustiskt på en utomhusfestival. Man kan säga att Di Leva höll vad han lovade. Erkheikki-backens besökare fick vad de förtjänade efter att ha kämpat tappert i regnet.
Om vi backar bandet så uppträdde Stefan Gunnarsson, Bengan Janson, Lasse och Bosse Persson tidigare under kvällen. Gunnarssons låtar bestod främst av covers (bland annat en rolig variant av We are the world där han imiterar flera av artisterna från originalinspelningen). Utöver dessa gjorde han några låtar från det nya albumet. Senare deltog dragspelaren Bengan Janson på scen och gjorde roliga versioner av Euskefeurats Min brorsa (där han byter ut FNL mot LRF) och Allan Edwalls Slumpens makt i Luleå (där han ibland byter ut Luleå mot Pajala).
Meänfestivaali är en outsider som lätt kan glömmas bort bland länets stora sommarfestivaler. Festivalen har många styrkor utöver programmet med artister. Den avslappnade känslan på Erkheikki-backen är en upplevelse i sig. Det är en plats man vill vara på. Musiken är bara bonus.
Läs om Meänfestivaali och Di Leva i måndagstidningen.