Det var ett digert program som var planerat till lördagskvällen i Lilla salen. Red Embers inledde. Det är ett gäng skönsjungande och spelande tjejer mellan 16 och 18 år som är inspirerade av First Aid Kit och även sjunger deras låtar. Än så länge gör de enbart covers, men det ska bli spännande att höra vad de har för egen musik på gång så småningom – de håller nämligen på att skriva egna låtar också avslöjade de.
Marielle Marklund från Piteå skriver däremot allt sitt material själv. Hon uppträdde denna kväll ihop med sin man Adam Faye som spelar cajun och afrikansk trumma. I sina finstämda sånger reflekterar hon över samhällsfrågor och över livet. Grått & flott, som även tillhör arrangörsstaben, bidrog med några riktigt härliga och medryckande folkmusiklåtar.
Nina Nordvall Vahlberg från Jokkmokk sjöng egna låtar på samiska och på svenska och framförde även traditionella jojkar. Det var ett bra val att ha med henne – liksom även övriga artister. Programmet var väl komponerat och omväxlande med lagom långa akter. För även om 4,5 timmar är en lång tid för en konsert så var avslutningen med Ronny Eriksson och Leo Holmberg en glädjekick för publiken som inte hann få tråkigt.
Ronny Eriksson delade som vanligt orädd ut kängor mot olika samhällsföreteelser, personer, makthavare, folk som förstör naturen, Donald Trump, anonyma nättroll – ja, allt och alla han som han finner själ att göra satir av och lockade till många skratt. Samtidigt kan han som ingen annan med innerlig värme och en dos svart humor beskriva både problem och glädjeämnen i en avfolkad glesbygd. Men, frågade han sig, om man skulle bygga en hög mur runt Stockholm så att ingen kunde ta sig varken ut eller in – på vilken sida av muren skulle det sitta flest klösmärken?