Klockan är strax efter lunch på Jonastorpet, tre kilometer utanför Pajala. Hans Oja rusar in och ursäktar sig för att han är försenad. Det är måndag och som programledare på Sveriges Radio gör han i dag de sista förberedelserna inför tisdagens sändning. Det innebär ibland försenad matrast.
Två mjukmackor och ett glas Coca Cola senare är 65-åringen beredd att berätta om den största privata solcellsanläggningen för elproduktion i Norrbotten. Den som han sjösatte sommaren 2013. Men han väljer att först backa bandet till 1985.
Det var då Hans Oja köpte fastigheten med det fantastiska läget vid Torneälv av Pajala Kommun. Huset var i orenoverat skick och det krävdes många arbetstimmar för att förvandla den till den turist- och fritidsanläggning den är i dag. Efter utbyggnader av bland annat kök och konferenslokal så har den totala ytan som värmts upp vuxit till 425 kvadratmeter.
Elförbrukningen var länge en akilleshäl för Jonastorpet som krävde runt 43 000 kilowattimmar per år för att hålla värmen. Huset hade från början vattenburet värmesystem med elpanna och varmvattenberedare.
– Förbrukningen låg på en sådan nivå att vi helt enkelt var tvungen att börja titta på andra alternativ, säger Hans Oja som valde ytjordvärme.
2008 grävdes 1 000 meter kollektorslang ner i marken som tillsammans med en värmepump på 15 kilowatt visade sig fungera långt över förväntan. Det blöta markområdet som nyttjades gav bästa tänkbara förutsättningar.
Förbrukningen sjönk från 43 000 kilowatt per år till 18 000.
– Att spara 25 000 kilowattimmar var så bra siffror att till och med värmepumpsleverantören reagerade över siffrorna. Och då ska man veta att det enbart är uppvärmningen vi sparar på i det här fallet. När det gäller hushållsel så lever vi precis som vanligt, säger Hans Oja.
Och fortsätter:
– Vi vill fortsätta leva ett normalt liv och inte dras in i ett onormalt snålande för att jaga kilowattimmar. Vi värmer elbastun och har lampor tända lite varstans i huset fast vi inte ens är i de rummen.
Historien hade kunnat sluta här med att Hans Oja lade uppvärmningstankarna åt sidan och levde nöjd och belåten över de 18 000 kilowattimmarna och de insparade slantarna.
Men det skulle som sagt komma mera.
Hans Oja blev intresserad av solenergi och börja kika på vad marknaden hade att erbjuda. 2012 sökte han bidrag för en solcellsanläggning och följande vinter beviljades han bidrag på 35 procent av den totala kostnaden från Länsstyrelsen. En måttstock som han fortfarande använder är Haparanda som har 30 solpaneler på kommunhuset och producerar cirka 7 000 kilowattimmar per år.
Hans Oja satsade på en dubbelt så stor anläggning. Den 18 juli 2013 tryckte han på startknappen och de 64 solpanelerna började arbeta.
Det har nu gått tio månader och han jublar redan över prognosen för årsförbrukningen.
Allt talar nämligen för att Jonastorpet går mot ett nollresultat i sin elförbrukning.
Varför bestämde du dig för just 64 paneler?
– Taket har pannplåt från 1945. Det är gediget material i sig men det såg lite skamfilat ut, hade rostfläckar och var i dåligt skick. Kostnaden för ny plåt tog jag med i beräkningen när jag började titta på den här anläggningen. I stället för att byta takplåt täckte jag hela ytan med solpaneler.
Ditt tips till andra som är intresserade av solcellsanläggning?
– Man ska växa med projektet och inte hoppa på första bästa häst. Det lönar sig att kolla upp vad som finns på marknaden och hur mycket man kan göra själv. Genom att själv montera panelerna på taket så tjänade jag cirka 60 000 kronor i arbetskostnad.
Var det ett svårt arbete?
– Nej inte alls. Vågar du bara vara uppe på taket och är noggrann så fixar du det. Men det avslutande jobbet med centralen inne i huset kräver en installatör eftersom det handlar om växelström. I mitt fall behövde installatören bara två timmar på sig för att färdigställa arbetet.
Om Hans Oja ska plocka fram någonting negativt med sin solcellsanläggning så är det taklutningen. På Jonastorpet är lutningen bara 30 grader medan det bästa vore minst 45 grader. Större taklutning hjälper till att hålla solpanelerna snöfria. Den här vintern fick Hans Oja klättra upp på taket i februari för att ge snön en hjälpande knuff ner mot marken.
Om han missar ett nollresultat har Hans Oja planer på att sätta in mer resurser. Det blir inte fler solpaneler utan vindkraft.
I vårt östra grannland har man tagit fram en typ av vindsnurra som liknar de silvriga ventilationssnurror man ser på taken i Sverige. Tanken är att integrera vindkraften i den övriga elproduktionen. Men före vindkraften så ska Hans Oja avvakta slutresultatet från solenergin.
Kommer det att bli ett nollresultat för Jonastorpet?
Bara två månader kvar nu.
– Det här känns jättespännande, säger han.