Hemma hos Ulrika Lundberg och dottern Stina Löf blandas stora mönster i starka färger med gamla möbler och äkta mattor. Resultatet är en högst personlig lägenhet med stark karaktär.
Ett hem ska vara personligt och ge en uppfattning om vem som bor där. Det tycker Ulrika Lundberg som bor tillsammans med sin dotter Stina i en fyra i centrala Luleå.
– Och så ska det inte vara så sterilt... Men man kan ju i och för sig ha en steril personlighet, säger Ulrika med ett leende.
– Här bor en person som gillar uttryck och inte är rädd för att sticka ut, någon som vågar pröva lite nytt och som gillar återbruk, fortsätter hon.
Hon och Stina tycker väldigt lika i mycket och har samma smak, så det har inte blivit mycket tjafs i inredningen. Mycket har de bestämt tillsammans, även om det oftast är mamman som har det sista ordet.
Det som gör den här lägenheten till just Ulrikas och Stinas hem är dels färgerna, dels alla gamla möbler och grejer, menar Ulrika.
– Vi vill ha mycket färg, det gillar jag över huvud taget i vardagen också.
För dagen syns det på hennes klänning med mönster i gult och grönt.
– Att det är mycket återbruk är också något som gör det här till vårat. Det är en del av vår livsstil. Vi försöker tänka på att inte konsumera så mycket och att återbruka, jag jobbar ju med hållbarhetsfrågor. Ända sedan Stina och Maja var små har vi försökt hitta begagnade grejer i stället för att köpa nytt och det finns en tillfredställelse i det, att leva som man lär.
Många av möblerna och inredningsdetaljerna har Ulrika köpt på auktion och Stina går gärna på second hand. Två klädda stolar i en kraftig orange färg fick Ulrika tag på genom en tidigare arbetsgivare, Luleå kommun, som sålde bort gamla möbler när ett kontor skulle flytta.
– Jag köpte dem jättebilligt och de är ju jättefina.
Köksbordet, soffgruppen, bokhyllan och sideboarden i teak hade Ulrikas föräldrar i sitt första gemensamma boende. I förra lägenheten sov Ulrika i en dagbädd i vardagsrummet men när familjen flyttade hit för fyra år sedan fanns plats för både sovrum och vardagsrum och plötsligt dök behovet av en soffa upp.
– Det var väldigt praktiskt att de fanns kvar. Man var ju mer noga med grejerna förr och så var det så mycket bättre kvalitet än i dag. Sen är de ju så nätta, jämför man med de möbler som säljs numer de nästan ut som dockskåpsmöbler. Jag gillar när det inte är så svulstigt.
En bokhylla, en byrå och en klädhängare har Ulrikas pappa själv snickrat.
– Det är roligt när det är lite historia bakom, det är det som gör det personligt. Klädhängaren som pappa har gjort finns gamla spikar som krokar. De kommer från folkets hus som brann ner 2003, jag var ordförande i folkets hus-föreningen då. Jag gick där och grät och plockade spikar. Det är ett a de datum som jag alltid kommer ihåg.
Ulrika har tapetserat om i alla rum och det är verkligen tapeterna som sätter stilen i det här hemmet. Stora röda blommor ger varje besökare en kraftig vitaminkick direkt man kliver innanför dörren, Ulrikas sovrumsväggar täcks av stora gondoler mot en djupt blå bakgrund och i gästrummet är det näckrosor och grodor uppåt väggarna, medan en tapet som efterliknar korrugerad plåt pryder Stinas rum.
– Målaren hade med sig en praktikant från Irak och han frågade om det var en afrikan som bodde här. Jag trivs med det. Man blir som glad av mycket mönster och färg. Folk säger ju att man kan bli less, men då får man väl tapetsera om i så fall. Och man kan ju faktiskt bli less på vitt också. Nu är jag ju inte den som tapetserar om hela tiden, när det är klart är det klart, säger Ulrika.
Många väljer att installera vita kök, ibland av rädsla för att ledsna om man skulle välja något annat. Inte Ulrika. Hon valde ett rött, högblankt.
– Jag vet ju att jag gillar färg så det är ju som inget problem, säger hon.
– Vi hade redan bestämt att vi skulle ha det här golvet och sedan hittade vi köket på Ikea, minns Stina.
Det rödvita, schackrutiga golvet följer sedan med ut i hallen och klädkammaren.
– Linoleum är ju bra även ur hållbarhetssynpunkt, det är gjort av lin, säger Ulrika.
Huset är byggt på 60-talet och kvar från den tiden finns många detaljer i lägenheten som strukturen i taket; parketten det kombinerade mat- och vardagsrummet, fönsterbrädor i marmor och en öppen spis.
– Jag gillar känslan i huset, säger Ulrika.
Parketten täcks delvis av två äkta mattor. En som kommer från Ulrikas föräldrahem och en jättestor trädgårdsmatta som nyligen hittats på en auktion.
– Äkta mattor och gamla möbler, det gillar jag. Det finns en äkthet, det är som genuint på något sätt. Jag tycker om känslan av naturmaterial och hantverk. Det tar ju som tid att göra en sån här matta, säger Ulrika.
Hon gillar när allt inte är färdigt på en gång, att hemmet och inredningen byggs på eftersom.
– Att söka alla de här grejerna, klä om dem, att låta det ta sin tid och lägga energi på sånt, på att skapa ett uttryck, det gillar jag.