Denna intervju publicerades för första gången i Kuriren november 2006. Ingvar Kamprad dog den 28 januari 2018, och därför publicerar vi texten igen för våra läsare.
Ingvar Kamprad, 80, tar emot för en intervju i Haparandas kommunhus och kommunalrådet Sven-Erik Buchts rum. Det är, trots ett tufft resschema och tidsomställning, en uppsluppen, rapp och humoristisk Ikea-grundare som svarar på Kurirens frågor.
Bland annat om hur hans och Buchts första möte var:
- Ja, det var ett trevligt möte vi hade. Var det inte Sparbanksföreningen, eller något sånt där, säger Kamprad.
- Jo, Föreningssparbanken. Och så träffades vi på kvällen tillsammans med den där biskopen i stadshuset. Vad hette biskopen som var med? Jonas ..? säger Sven-Erik Bucht.
- Gamla gubbar, vare sig ser eller hör eller har några minnen kvar, fyller Kamprad i med och ler.
- Det var en bra biskop, men jag kommer inte ihåg vad han hette, fortsätter Bucht.
- Vi blev kära i varandra, ja just det, och som du ser så varar den kärleken ännu, säger Ingvar Kamprad glatt efter att ha tittat i Norrbottens-Kuriren från den 19 september 2005.
- Norra Sverige har varit en gammal dröm i minst 15 år. Vi har velat ganska mycket och det har varit olika städer; Umeå och Luleå till mindre platser i norra Sverige. Till och med Boden var uppe och det har funnits alla möjliga olika förslag, säger han.
- Sedan är det så att den unga generationen ser ju större möjligheter för dom här riktigt stora metropolerna. Förlåt mig, det finns ännu större metropoler än den här. Jag kommer alldeles nyss ifrån Beijing och Tokyo som är ännu större än Haparanda och det är klart att den unga generationen ser att det ska byggas stort och vi säljer för miljarder till och med i pluralis och då är det lätt att det blir prioriterat. Dessutom har unga generationen en ganska stor lust att bli internationella, säger Ikeas grundare.
Hur mycket kontakt har ni haft och har ni?
- Vi ringer till varandra en och annan gång och jag har alltid gillat viljestarka entusiaster och det är Sven-Erik ett bra exempel på. Vi har träffats tre gånger under den här tiden. Han har naturligtvis en massa nackdelar också, men det har han lyckats dölja rätt länge hittills.
Och ännu ett garv.
80-årige Kamprad fortsätter att berätta om vad mötet med Haparandas kommunalråd innebar.
- För mig passade det här mötet bra för det här är ett annat sätt att bli internationell på. Vi har Finland som vi kan titta på nästan, säger Ingvar Kamprad och blickar mot fönstret och tillägger:
- Vi har ju också tänkt oss att vi skulle få vännerna från Ryssland och Norge att komma och hälsa på. Men om inte vi hade träffats jag och Sven-Erik så är det osannolikt att vi skulle ha suttit här i dag.
- Men inbyggt i själva affärsidén ligger det att vi vill jobba för de många människorna som har lite knapra plånböcker och försöka erbjuda formvettiga och bra produkter till så bra priser att man har råd att köpa dem. I det ligger i sig lite av en social mission att vi vill göra något som är vettigt för många människor. Jag själv tror på en väldigt positiv marknadsekonomi med ett socialt ansvar. Under alla herrans år har jag hört talas om att Norrland är en utflyttningsdel av Sverige och att folk lämnar och så vidare. Att kunna medverka lite grand till att ungdomar får chansen att stanna kvar och kunna utvecklas - det känns bra.
Hur mycket reser du?
- Enligt hustru Margaretha reser jag allt för mycket. Förr i tiden var det betydligt mer på resa än hemma. I dag är det väl någorlunda måttligt, kanske hälften av min tid.
- Men Herregud, så länge man är ung och stark går det väl an?
Kamprad skrattar.
Du måste ha en stark fysik?
- Jag hoppades du skulle säga "du måste vara ung ... "
Bucht tar vid:
- Ingvar, jag kommer ihåg när vi var i Älmhult i somras och så skulle du gå och hämta flygbiljetten på vinden och så for du i trapporna där och jag sa åt Mervi (Buchts hustru) att han är ju som en 15-åring. God fysik har du!
- Nej, vår herre har varit himla snäll med mig för jag har haft en hyggligt bra hälsa trots att jag missköter mig så gott jag kan, svarar Kamprad.
Promenerar du något eller ägnar dig åt annan fysisk aktivitet?
- Varför ska du ställa sådana dumma frågor... Jag sportar alldeles för lite och har alldeles för lite aktiviteter och det är ett av de sämre samvetena, jag har många dåliga samveten.
Under en TV-dokumentär spände du ögonen i en rysk borgmästare och sa att Ikea aldrig någonsin kommer att ha med mutor att göra?
- Du uppfattade det alldeles rätt. Det finns rätt många länder i världen där det är ganska populärt med bestickningar, mutor och grejer och det hör inte samman med vår affärsidé om att vi vill uppträda seriöst och det har jag haft glädjen, eller plikten, att berätta för många som kanske också haft andra tankar. Jag gör alltid tydligt att Ikea inte vill vinna framgångar på det sättet.
Det pratas om en Ikea-anda - hur ser den ut och hur har du jobbat för att skapa den?
- Det är klart att jag har jobbat ganska mycket själv, men jag tycker att den frågan ska du ställa till våra medarbetare här i huset. Att ställa upp för varandra, bry sig om varandra och följa besluten ut i verkligheten. Vi försöker att riva bort alla murar, väggar och grejer...
- Sedan, vilket jag sa till en samling på 500-600 från vår personal i Shanghai, det finns i stort sett bara ett sätt att göra mig riktigt förbannad och det är att kalla mig för Mr Kamprad och inte för Ingvar. Tillsammans ska vi utföra jobbet och framför allt ska alla människor känna sig viktiga. Det måste vara ett h-vete att leva ett helt liv utan att känna att man har nån betydelse för någonting. Man ska veta och känna att man är en viktig del av ett sammanhang. Det kan man väl sammanfattande säga är Ikeas kultur.
Enkelhet och sparsamhet?
- Det är en förutsättning för vår affärsidé. Om vi skulle börja slösa allesammans skulle vi aldrig ha en chans att erbjuda bra priser. Sedan måste varje ledare föregå med gott exempel. Om jag skulle börja åka första klass och grejer så kan jag inte begära att andra medarbetare ska sitta någon annanstans.
- Ibland när man skojar med mig och säger att jag är för j-vla snål, så köper jag det. Det får jag bjuda på.
Det var cirka 12.000 personer på invigningen av Ikea-varuhuset i Kalmar - hur många tror ni att det kommer i Haparanda?
- Sven-Erik tror säkert att det kommer en massa, men kommer det 5.000 är det väl inte dåligt. Sven-Erik kommer nog att tro att det kommer 20.000, svarar Ingvar Kamprad.
- Ja, jag är övertygad om att det kommer mer än 5.000. Nog ska vi slå Kalmar. Norrbotten ska slå Småland, slår Bucht optimistiskt fast.
Kamprad fyller i:
- På lite sikt tror jag att det kommer att bli en centralort för hela Barents-regionen. Det var ju en norsk tidning som skrev att äntligen har vi fått vårt eget Ikea. Det låter ju uppmuntrande.
Ingvar Kamprad säger att han till en början hade väldigt få med sig när det gällde "Ingvars projekt" (etableringen i Haparanda).
- Därför att de första utredningarna som gjordes tydde på att det var en helt galen investering, men jag vägrade att tro på det. Jag var lite envis. Och så gjordes den en ny utredning och det gjordes tre olika utredningar. Ett förslag var att göra ett mindre hus, men det sa jag nej till. Det ska vara ett riktigt stort Ikea-hus sa jag, säger Ingvar Kamprad.
Så blev det och i dag invigs "Ingvars projekt".
Det lär bli fullt hus i stort hus.
I som i Ingvar, K som i Kamprad, E för Elmtaryd och A som i Agunnaryd.