Vi träffar Mattias Öhlund i hans bostad i Djursholm som ligger 15 minuter från centrala Stockholm. Det syns direkt att han fortfarande är vältränad trots att det är elva år sedan han avslutade sin succéartade hockeykarriär.
Grannarna i natursköna Djursholm går inte av för hackor. Här bor ABBA-Björn Ulveus, Spotifygrundaren Daniel Ek, som för övrigt köpt en holme där han bygger nytt hus. Ett stenkast från familjen Öhlund bor Mats Sundin, före detta tennisproffset Robin Söderling, Sebastian Ingrosso och Charlotte Perrelli. Även Piteåadvokaten Krister Finnsson har slagit ner sina bopålar i grannskapet. Det finns också en och annan ambassad i området. Här bor även fastighetskungen Fredrik Lundberg och några Wallenbergare. Även kungafamiljen är representerade här genom grevinnan Sophia Bernadotte. Hennes farfars farfar var kung Gustaf V.
– Jo, det är fint här men vi har planer på att flytta. Två av barnen studerar utomlands så nu är det bara jag, hustrun Linda och Stella, 11 år kvar här, säger Mattias Öhlund.
– Glömde minipudeln Bosse, 1,5 år. Han bor ju också här.
Hur träffades du och Linda?
– Piteå dansar och Ler, 1998 07 28, jag tror det var vid 23-tiden. Vem som spanade in vem råder det delade meningar om, det beror vem du frågar. Jag minns att vi träffades medan Thomas Di Leva uppträdde på scenen.
Karriären startade i Piteå HC men Luleå Hockeys dåvarande klubbdirektör sade redan då Mattias Öhlund var 15 år att det fanns en stor kille från Öjebyn som kan bli hur bra som helst.
Säsongen 1994–95 norpade Luleå Hockey honom framför ögonen på flertalet intresserade elitserieklubbar i Sverige. Under tre säsonger spelade Mattias Öhlund i Luleå Hockey med ett SM-guld på meritlistan innan han åkte över Atlanten för spel i NHL med Vancouver Canucks.
Vancouver räknas till en av världens vackraste städer.
– Det stämmer verkligen. Man kan åka upp i bergen på förmiddagen och sedan bada i havet på eftermiddagen.
Sammanlagt blev det 979 matcher i världens bästa hockeyliga. Det blev elva säsonger i Vancouver Canucks mellan 1997 till 2009, förutom under lockoutsäsongen 2004–2005. Det blev också två säsonger i Tampa Bay Lightning i soldränkta Florida.
Hur var åren i Tampa?
– Sista två åren i Tampa tränade jag ingenting, jag spelade bara matcher, kroppen började säga ifrån.
Många tror att du slutade på grund av en ögonskada?
– Det stämmer inte. Visserligen fick jag 1999 en puck efter ett slagskott rakt i ögat. Den säsongen missade jag 40 matcher men orsaken till att jag la av är knäna. Båda mina knän var totalt slut. Efter varje match svällde knäna upp så det var omöjligt att spela vidare.
Du hade skrivit ett sju-årskontrakt med Tampa men spelade bara två säsonger, hur kändes det?
– Jaa, det kändes ju inte alls bra.
Hur är det med ögat i dag?
– Jag är opererad. Läkaren har satt in ett litet rör i ögat för att justera trycket och nu har jag inga problem med synen.
Det närmaste en Stanley Cup-titel var när ni förlorade i semifinal mot Boston. Men du har andra ädla medaljer?
– Du menar SM-guldet med Luleå, OS-guldet i Turin 2006 och VM-guldet i Zürich 1998.
Exakt, var förvarar du alla medaljer och andra souvenirer?
– Allt är hemma hos pappa i Piteå. Alla matchtröjor och medaljer andra utmärkelser, har ju några i silver och brons också.
Vad har du för förhållande till ishockeyn i dag?
– Inget förhållande alls faktiskt, det är knappt jag tittar på hockey på tv. Jag är väldigt mätt på ishockey, tacksam dock. Råkar jag zappa på tv:n och det är hockey ser jag bara en liten stund.
Mattias Öhlund bjuder på kaffe och kanellängd. Han har alltid varit en lugn och sansad man, han gör sällan några privata utsvävningar, på isen var han dock en tuffing, en rejäl hockeyspelare som utnyttjade att han är 193 centimeter lång och väger 104 kilo.
Vancouver Canucks legendariske spelare Trevor Linden beskriver Öhlund som en äkta viking, en spelare som alltid tar jobbet som hockeyback på största allvar, en människa man alltid kan lita på. Han täckte skott med livet sin insats, målgörare mellan varven och kunde också ta en fight mot de allra tyngsta slagskämparna i ligan.
Under fyra av de elva säsonger som Öhlund spelade i Vancouver valdes han till lagets bäste back och är också den försvarsspelare som gjort flest mål och poäng genom tiderna i Vancouver-tröjan. Under flera säsongen hade Mattias Öhlund också ett A på matchtröjan som utmärkte att han var assisterande lagkapten.
Jag minns att du tacklade Detroitstjärnan och landslagskompisen Henrik Zetterberg ganska ordentligt, inte ojust dock men som sagt, ganska brutalt. Zetterberg tog sig dubbelvikt ut till omklädningsrummet och återvände aldrig till matchen. Fick du någon skit för den tacklingen?
– Nja, inte jättemycket, men de var ju nära OS, så, visst, det var lite snack men inte så farligt.
Du hedrades 2016 av Vancouver Canucks genom att bli invald i Canucks Ring of Honour, hur var den ceremonin?
– Det var jättekul, speciellt eftersom hela familjen fanns ute på isen. Det var en mycket speciell kväll för oss.
Tre av de spelare som Mattias Öhlund varit en sorts mentor för, eller bollplank, som han själv säger, fanns med på isen den här kvällen under hyllningen, nämligen bröderna Sedin och Viktor Hedman. Mattias Öhlund fick också släppa pucken till en tekning mellan Henrik Sedin och Victor Hedman, eftersom Vancouver och Tampa möttes i en seriematch samma kväll.
Mattias Öhlund blev den sjätte medlemmen i det exklusiva sällskapet som nu får sina namn, bilder och karriärer visade i en permanent utställning i Rogers Arena. Han blir den andre svensken i Ring of Honour efter före detta poängkungen Thomas Gradin.
När hemlängtan till slut blev för stor flyttade familjen Öhlund hem till Sverige, hur tänkte ni?
– Ett tag tänkte vi bosätta oss i Tampa men vi ville hem till Sverige och Stockholm och så blev det också.
Vem är den bäste du har spelat med?
– Utan tvekan Niklas Lidström. Vi spelade ofta ihop i landslaget.
Vem är den bäste du spelat mot?
– Oj, det är många, jag menar Wayne Gretzky, Mario Lemieux och många andra men jag måste nog säga Peter Forsberg.
Bästa tränaren?
– Den var svår, har ju haft hyfsat många under åren. "Osten" Bergström var bra för mig, en krävande men bra coach. Men jag väljer nog Marc Crawford. Jag hade honom i Vancouver i drygt 7 år. Han var jättebra. Jag gillade också Alain Vigneault.
Berätta, hur ser dig dag ut nu för tiden?
– Vardagarna stiger jag upp klockan 05.10. Skjutsar Stella till skolan. Jag läser tidningarna på nätet, alltid Piteå-Tidningen. Jag har också sysslat med lite affärer, fastigheter, men egentligen gör jag inte så mycket, funderar dock på att skaffa mig någon sysselsättning. Just nu känner är jag på en bra plats i livet.
Vad har du för kontakter med Norrbotten i dag?
– Jag brukar prata med Tomas Holmström ganska ofta. Anders Burström räknas väl inte, han har ju flyttat från Luleå.
Efter pratstunden i köket tog vi en promenad ner till vattnet för att ta bilder.
– Var vill du att jag ska stå, blir det här bra, sade Öhlund till fotograf Bäckström.
Ödmjukhet, är ordet när det gäller Mattias Öhlund.