Katerina Ekström, 52 år, Södra Sunderbyn: Jag föddes i Lettland men växte upp i Ryssland. För 16 år sedan fanns ett utbyte mellan ett par organisationer och en av de platser vi besökte var Sunderbyns folkhögskola. Där träffade jag min man, sedan tog det tre år innan jag och min dotter kunde flytta hit till honom.

Jag har älskat Sverige sedan första dagen, men jag älskar även Ryssland. Tyvärr har relationen mellan våra länder inte kommit till det läge jag önskar. Jag öppnar tidningar och ser runt omkring i media varje dag olika negativa saker om Ryssland, många av dem präglade av okunskap. Det är riktigt sorgligt. Det finns en sorts rysskräck som media, militären och politikerna håller kvar vid. Kanske även privatpersoner som besökt Ryssland under 1970- och 80-talet och tror att Ryssland är på det viset fortfarande. Dåliga hus, dåliga vägar, nästan inga matvaror.

Jag tror att det enda sättet att bryta det mönstret är att skapa möten mellan människor. Jag vet en ung kille jag jobbade med som reagerade på en nyhet om Ryssland och pratade om hur aggressiva ryssar är, hur de förstör. Jag lyssnade på håll, han visste inte jag var från Ryssland. Men så gick jag fram och berättade det. "Tycker du att jag är aggressiv och förstör?". Han ändrade sig direkt. "Nej, inte du. Aggressiv? Nej!". Jag tänker att den yttre bilden, och minnen av kriget för 200 år sedan samt hur USA påpekar Rysslands fara bara är en bild av verkligheten. Folket i Ryssland, de är värda så mycket mer.

Jag saknar verkligen kulturen där, hur man hjälps åt, hur man tar vara på traditioner, firar, sjunger. Där finns så mycket. Så jag hoppas vi kan mötas mer våra två länder. Det är ju faktiskt bara sextio mil mellan oss.

Det som ger mig hopp är dels vår förening Sputnik i Luleå som nu funnits i 15 år och bygger många broar mellan länderna, dels de unga som visar vilja att upptäcka Ryssland inifrån. I mars var vi över med en grupp unga vuxna från Luleå som kom hem påfyllda av gemenskap, nya vänner och nya erfarenheter. Det var härligt att se!