De introverta förtrycks i vår extroverta kultur

12 augusti 2013 05:41

Stig Helmer i Sällskapsresan är en inåtvänd man som passerat fyrtioårsdagen utan att vare sig flytta hemifrån eller sluta leka med märklintåg. Många tror nog att Lasse Åberg velat skildra en klassisk tönt, men efter att ha läst Linus Jonkman Introvert – den tysta revolutionen lutar jag åt att det handlar om en karikatyr av en introvert person.

Själva begreppet introvert verkar leda till förenklingar och nidbilder. Många ser framför sig någon med tjocka glasögon och medeltidsfrisyr, vars största intresse är att samla frimärken. Det är ingen slump att det introverta fått negativ klang, inom amerikansk psykologi diskuteras rent av att sjukdomsklassa tillståndet. Hela vår tid upphöjer extroverta egenskaper som att vara utåtriktad och äventyrsinriktad.

Så har det inte alltid varit, i en historisk exposé skildrar Jonkman det introverta som norm ända fram till 1960-talet. Uttryck som ”tala är silver men tiga är guld” kommer från den här tiden. Det gällde att inte sticka ut och att offra sig för kollektivet. Sedan kom rocken, ungdomsupproret och det fokus på individen som under senare decennier blommat ut i rent narcissistiska former. Jonkmans bild är givetvis förenklad, det går att hitta tecken på individualisering långt före 1960-talet, men det ligger ändå mycket i den.

Det har idag blivit så självklart att det är bra att vara extrovert att många av de som är introverta inte är medvetna om att de är det. Hela vår kultur är inriktad på att omforma oss till extroverta. Men nästan 30 procent av befolkningen anses ha introvert läggning och det här är något som finns stämplat i vårt DNA. De flesta har dock både introverta och extroverta drag, den som har lika mycket av båda kallas ambivert.

Det ligger något i nidbilden att den introverta gärna går mot strömmen och gräver ned sig i ett intresse. Men det här beror inte på nördighet utan på att de har analytisk förmåga, behov av avskildhet och inte lika lätt blir uttråkade som extroverta personer. De flesta riktigt skickliga konstnärer, författare och musiker är introverta. Jonkman serverar den provocerande informationen att ju högre IQ någon har, desto större sannolikhet att han eller hon är introvert.

Att introverta inte gör succé på en mingelfest betyder inte att de saknar social kompetens. Ofta är de lyhörda med större förmåga att få folk att trivas än den som ser sig som ”social” därför att han pratar mest.

Så vad är då den tysta revolutionen som nämns redan i boktiteln? Jo, Jonkman menar att alla låtsasextroverta borde rannsaka sig och ”komma ut”. Han tycker sig redan se tendenser till en tyst revolution, inte minst inom filmen. Med introverta stjärnor, som Don Draper i Mad Men eller Tony Soprano i Sopranos, anar han början på en upprättelse.

Jonkmans bevisning känns svepande och inte särskilt övertygande. Det utbredda extroverta beteendet handlar förmodligen inte bara om individens fria val att fokusera på självförverkligande. Lika mycket är det en konsekvens av samhällets kommersialisering och högervridning. Vi tvingas agera extrovert för att överleva.

 

Linus Jonkman

Introvert – den tysta revolutionen

Forum

Ny bok

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!