"Det är så tokigt att vi är så rädda"

För två år sedan flyttade en ung somalisk kvinna och hennes son till en lägenhet i Kalix. Grannen Sonja Strömberg ringde på för att hälsa dem välkomna. Det resulterade i en stark vänskap.

3 januari 2013 06:00

Det var i juni 2010 som Hawa Sivat Ali anlände till Kalix med sin lilla son Najib Khalif Ahmed som inte hade fyllt två år. En omtumlande upplevelse. Hon hade flytt från sitt hemland, kunde inte språket och visste ingenting om Sverige, dessutom var hon gravid med sitt andra barn.

Lägenheten låg i ett hyreshus där Sonja Strömberg också bodde vid den tidpunkten. Hon bestämde sig för att hälsa dem välkomna.

-  De kom sent på kvällen och jag såg hur ensam Hawa såg ut. Vi kunde inte kommunicera verbalt men vi använde händerna och det gick bra. Jag minns hur blyg hon var, säger Sonja Strömberg.

Mormor Somalia
Det blev början på en vänskap som så småningom komma att omfatta även de övriga somalierna i Kalix, några av dem var släktingar till Hawa. Familjen vistades ofta hos Sonja, lilla Najib och hon fann snabbt varandra. I dag kallar han henne för "mormor Somalia".

Under de två år som har gått sedan dess har familjen fått lära sig många nya saker som hör den svenska kulturen till, men även Sonja har gjort en själslig resa.

-  Vår kontakt öppnade en ny värld för mig. Plötsligt upptäckte jag hur svenskt jag tänker, säger hon.

Välvilja men rädsla
Sonja imponeras av somaliernas gemenskap. Hur de ser varandra på ett helt annat sätt än vad vi svenskar gör.

-  Där har vi mycket att lära, vi skulle inte förlora på att ta efter dem när det gäller det, säger hon.

Sonjas engagemang resulterade i att många Kalixbor hörde av sig och ville skänka kläder till flyktingarna. Utanför hennes dörr stod ibland säckar med kläder från någon anonym givare, men även från bekanta. Lions club i Kalix bidrog med möbler.

-  Det var helt otroligt vilken välvilja det fanns till att få ge. Men däremot råder det en rädsla för att ta kontakt med flyktingarna i övrigt, det är så synd, konstaterar hon.

Att engagera sig ger så mycket tillbaka och det behöver inte handla om några stora projekt. Även det lilla betyder så mycket, enligt Sonja.

-  Ta ögonkontakt, säg hej. Bara det är betydelsefullt. Men ta gärna ett steg till och öppna för ett samtal. Våga ställa frågor. Det är så tokigt att vi är så rädda, säger hon.

Vill ha kontakt
Najib fyller snart fyra år och han har fått en syster, Yusra Khalif Ahmed som i dag är 1,5 år. Familjen har flyttat till en annan lägenhet, precis som Sonja. Hennes engagemang förde henne vidare till Röda korset där hon nu jobbar ideellt med integrationsfrågor, främst med ensamkommande flyktingbarn.

Men Najib har en speciell plats i hennes hjärta. Han kallar henne "mormor Somalia" och ögonen lyser av glädje när hon hälsar på familjen en kall decemberdag.

Uppkrupen i hennes famn stryker han hennes kind. Hawa har besök av somaliska Luuli Husseni som kom till Kalix som kvotflykting för två år sedan. Med sin man och sina fyra barn flydde hon från Somalia till Kenya.

Där blev den övriga familjen kvar på grund av misstag vid registreringen av familjen, enligt Lulli Husseni. Hon pratar bra svenska och har även arbetat på Innanbäckens förskola under några månader. Sonja Strömbergs engagemang betyder mycket, säger hon.

-  Sonja är så bra. Hon hälsar på oss och har hjälpt oss alla. Det skulle vara så roligt att komma i kontakt med fler från Kalix, säger Lulli Husseni.

Hawa som inte behärskar svenskan lika bra, nickar instämmande.

-  Tänk om bara 100 Kalixbor skulle ge endast fyra timmar per år av sin tid för att visa hur vi lever. Varje timme är en insats som är mer värd än en timme framför tv:n, säger Sonja Strömberg.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!