– Tillgången har varit begränsad och investeringskostnaden är hög. Därför har vi valt att inte gå in i det. Men biogas används mycket på andra håll i landet och vi är öppen för att diskutera saken med kommunen, säger Staffan Magnusson, vd för OK Norrbotten.
Per-Arne Karlsson, chef för förnybar energi vid Shell:
– Vi har två biogasstationer, i Kumla och i Stockholm. Men vår grundinställning hittills är att inte gå in tungt på biogasen. Vi tror att det behövs en palett av lösningar för övergången till fossilfria bränslen och vi har till större delen valt etanolen, som vi kan bäst. Man kan inte vara över allt.
Luleå kommuns produktion av biogas flyter numera bra och kapaciteten fördubblas när den nya rötkammaren är byggd. Luleå vill utvidga marknaden, och överväger att i egen regi bygga en allmän tankstation. Fler tankstationer gör dessutom gasbilarna attraktivare.
Rätt väg att gå, anser Arne Smedberg, vd för Biofuel region norr.
– Om Luleå bygger en tankstation får man in privatbilarna där, och sedan finns det förutsättningar att andra hakar på. Det är det här som är problemet med biogas. Att man måste bygga produktion, distribution och marknad i stort sett samtidigt. Men där man lyckats har kommunen skapat en grund med sin tunga trafik, exempelvis bussar och renhållning. Sedan har det andra kommit efteråt.
Norra Sverige är på efterkälken men Skellefteå är ett undantag. I dag rullar 35 bussar på biogas i Skellefteå, att jämföra med Luleås åtta. Där har också Skelleftebränslen (ingår i Skoogs) byggt en ny stor tankanläggning.
– När det gäller närtrafiken tror jag elbilar tar en stor del av marknaden i framtiden men för den tunga trafiken är det svårt att ställa om till el. Där är biogasen perfekt, säger Smedberg.