Vad är syftet med danskonventet?
– Att integrera dansare med varandra och att folk ska prova på och bekanta sig med andra stilar genom 20 olika workshops. Att man ska lämna tryggheten och hoppa på något nytt. Här i Norrbotten finns det två starka stilar, foxtrot och bugg, men tanken är att de dansarna ska kunna prova på till exempel samba och inbitna hiphop-streetdansare ska få prova på magdans eller kanske afrikansk dans. Jag vill också att Luleå ska bli en konventstad som är känd i hela världen, man ska inte behöva resa bort för att dansa.
Vilken nivå kommer det ligga på?
– Det är kravlöst. Man kan komma som nybörjare eller superduktig. Här finns något för alla, man ska kunna ta med barnen.
Vilka dansstilar kan man prova?
– Vi har elva olika instruktörer och så får man välja vilken teknik som passar en bäst. Samba, zumba, salsa är stora internationellt med mycket färg, fart och glädje. Bugg och foxtrot har en stor svensk publik och något som växer på gymmen är afrikansk dans. Vill man använda coren kan man prova på magdans. Ungdomarna ska inte missa street och hiphop och för barnen har vi born to move. Så det är en väldigt blandad kompott.
Hur fick du idén till det här?
– Idén började med en 24 timmars zumbakryssning då jag var jättesjuk i influensa. Jag borde egentligen inte ha åkt men jag hade fått resan av ett studieförbund som en personlig vidareutveckling så jag åkte dit. Jag närvarade på fem pass av 24 så jag satt och kollade på alla instruktörer och tänkte "Gud, Pernilla, du borde anordna ett zumbakonvent i Luleå". Av alla jag träffade där var det en jag fastnade för, John Brito från Portugal, han hade en sån utstrålning och här är här i helgen. Jag vill bjuda Luleåborna på något extra speciellt, någon med glimten i ögat som når ut. Men i stället för att fastna på en stil funderade jag över vad vi har för dansstilar i Norrbotten och vilka fler jag känner. Så i stället för en timme på folkets hus blev det två dagar på Hälsans hus. Jag kunde inte bromsa mig.
Tänker du att det ska bli något återkommande?
– Absolut. Jag har inget facit för hur det går men som arrangör vill jag att det ska bli succé och något som återkommer två gånger per år. Till nästa gång jobbar jag på att få med linedance, tango och balett-fitness.
Vad dansar du helst själv?
– Jag är instruktör i alla latinodanser, som salsa och merengue. Allt som dansas i Karibien och Latinamerika. I helgen ska jag lämna det och prova på magdans.
Vad har dansen betytt i ditt liv?
– Mycket! Både hälsan, glädjen och kontakt med folk. För mig är dans ett sätt att uttrycka sig och det ger så mycket glädje. Om man har sorg eller en dålig dag så är det dansen som får mig att komma ur det, det är ett sätt att borsta bort stress och allt negativt.
Vad har varit den största utmaningen i arrangerandet av konventet?
– Det har stängts många dörrar för mig och det händer saker på vägen men jag brinner för mycket för det för att låta mig nedslås av det, det är bara att öppna nya dörrar. Den största utmaningen har nog varit att inte ta det personligt när folk ifrågasatt min idé, men visst har jag lagt mycket känslor i det. Jag har skrattat och gråtit, blivit arg och frustrerad. Jag känner ju att jag är mamma över det här.
Hur känns det nu?
– Det är jättespännande, jag är jättenervös. Jag hoppas att det ska komma mycket folk, att taket ska lyfta och att alla ska vara nöjda och glada.