Sverigepremiären av Cullbergbalettens On the Cusp ägde nyligen rum på Norrlandsoperans stora scen.
Redan när vi intar våra platser möts vi av 14 dansare, iklädda sportplagg, som hoppar hopprep på scenen. Energiskt svänger de på repen, hoppar framåt och bakåt, extra snabbt, gör sidohopp, hoppar på ett ben eller haltar. Att hoppa hopprep är ingen lätt match, men de kämpar på. Ungefär som livet är för oss alla ibland.
Framför ett rejält skåp på scenen som signalerar att vi befinner oss i ett omklädningsrum fastnar dansarna i en klisterliknande, fascinerande formation där de försöker ta sig upp på skåpet och ned på andra sidan. Medan vissa behöver hjälp med situationen på gränsen, innan förändringen = On the Cusp, tar sig andra över skåpet och till andra sidan utan problem.
I de boxningsmatcher som följer, med klassiskt fotarbete, står känslolivet i fokus. Här gör boxarna inte upp om titlar utan om sina relationer. Så långt är verket både tankeväckande och vackert,
Men den rytmiska, elektroniska brassmusiken, skapad av Jam Rostron/Planningtorock blir succesivt mer repitativ under alltför lång tid för att vara riktigt njutbar.
Och att dansarnas egna personliga berättelser, minnen, önskningar, fantasier skulle få ta plats i On the Cusp, som utlovat, blev mer till en kollektiv djupdykning som saknade tillräcklig laddning för att utmana.
Vikten av barnslighet i livet är dock ett tydligt och angeläget tema i detta live och videoverk. I fonden på scenen visas en video där barn medverkar och där någon av dem står i dörren till livet utanför. Detta barn väljer dock att inte gå över tröskeln, vilket berör.
Dansens glädje som befriande kraft, via olika former av streetdance, är starkt närvarande i On the Cusp som är koreografen Ian Kalers första verk för Cullbergbaletten. Jag hade dock förväntat mig större utmaningar av detta danskompani med stort konstnärligt värde nationellt och internationellt och som förvaltar Birgit Cullbergs och Mats Eks arv.