Nu får Pajala sin egen danshistoria

Men hjälp av en kortlek, en tidslinje och utarbetade metoder skrivs nu Pajalas egen danshistoria.

Lisa Hennix Raukola, Nadja Hjorton, Halla Ólafsdóttir, Zoë Poluch och Amanda Apetrea har täckt en hel sal i Pajala Folkets hus med papper där en tidslinje ritats upp som sedan ska fyllas med personliga dansminnen från orten.

Lisa Hennix Raukola, Nadja Hjorton, Halla Ólafsdóttir, Zoë Poluch och Amanda Apetrea har täckt en hel sal i Pajala Folkets hus med papper där en tidslinje ritats upp som sedan ska fyllas med personliga dansminnen från orten.

Foto: Petra Älvstrand / Frilans

Dans2019-04-05 19:00

– Vi kommer att bjuda på en dansföreställning från Big Bang med blick ut mot framtiden, säger Nadja Hjorton en av fem koreografer bakom dansprojektet "Samlingen".

Samlingen-Yhessä är ett projekt som koreograferna Amanda Apetrea, Nadja Hjorton, Halla Ólafsdóttir, Stina Nyberg och Zoë Poluch genomfört på fler orter i Sverige och syftar till att lyfta dansminnen från människor utanför den professionella dansen.

Eller som Lisa Hennix Raukola, projektledare för Samlingen i Pajala, uttrycker det: ”Jag kan vara sprungen ur en dans i Kardis. Det var där mormor och morfar träffades. Det var över en mil enkel väg och de togs sig dit till fots med cykel. Morfar fick ro över älven först. Det var en stor grej, man bemödade sig”.

Ett av alla dansminnen som under tre dagar kanske får sin gestaltning när den unika platsspecifika föreställningen visas upp för publiken. Mycket hänger helt enkelt på deltagarna, menar Nadja Hjorton

– Ingen föreställning har varit den andra lik eftersom deltagarnas erfarenheter är så olika. I Borlänge var det en äldre grupp vilket blev starkt tongivande i den slutliga föreställningen - där bland annat en deltagare bott i Karibien och hade med sig det perspektivet. Medan deltagarna i Ulricehamn var lokala danspersoner vilket påverkade stämningen i den gruppen. Även de rum vi dansar i påverkar hur föreställningen blir.

De dansare som delge sina dansminnen från Pajala är Lisa Hennix Raukola, Desirée Kauppi, Jenny Abdelkader, David Forsberg, Anton Hennix Raukola, Klara Pasma och Jakob Granqvist.

– Tyvärr bröt Gun Olofsson armen och kan därför inte delta, berättar Lisa Hennix Raukola.

Hon kommer att dansa ett 18 minuter långt solo i slutet av föreställningen – ett solo som i stora delar är påverkat av hennes egen väg till att välja dans som yrke.

– Jag har i stort utgått från den kortlek med instruktioner och metoder som jag fick av Samlingens koreografer, vilket var skönt. Mycket har handlar om att rensa och begränsa sig utan att värdera så mycket.

Det som blev kvar är en rörelseberättelse som spänner från hennes barndom då hon främst såg andra dansa, till datumet för föreställningen Samlingen den 7 april i Pajalas Folkets hus.

– Vår idé är att bryta upp hierarkier. Vi koreografer står ju också på scenen och gestaltar industrialismen, Berlin murens fall och feministiska strömningar tillsammans med deltagarna, menar Amanda Apetrea

För förutom en vilja att berätta en danshistoria bortom kända koreografer som Birgit Cullberg eller Birgit Åkesson finns en normkritisk ingång i hela projektet.

– Det handlar om hur kunskap byggs inom dansfältet, vilket jag anser spökar inom den samtida dansen. En konsensus om vad som får kallas dans. Det vill vi rucka på, säger Zoë Poluch.

Samlingen ingår i dansfestivalen Pajala Liikheelä med workshops, musik och ytterligare en dansföreställningen "Birds – come back to bones" av Dansinitiativet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!