I klippet: Hasse Alm från Älvsbyn.
Sven-Rogers, så heter tvåmannabandet som spelar upp i Blackis, i Svartöstaden, Luleå.
Det är onsdag kväll, ute är det grått men inne är det varmt och publiken, nästan uteslutande en generation som varit med förr, höjer temperaturen.
– Det här är livet, alltså, säger Hasse Alm, från Älvsbyn.
Han åker runt i Norrbotten och Västerbotten för att få dansa. Och så åker han på dansveckan i Malung på sommaren. Tre gånger i veckan är snittet för Hasse på dans, om han ligger i.
Många ur danspubliken på Blackis kommer långväga ifrån, berättar Stefan Lundin, en av dansarrangörerna.
– De kommer från Piteå, Kalix, Boden, Älvsbyn och Råneå. Den danslösaste orten är Luleå. Det finns ju knappt någon dans i Luleå. Statt säger att man inte kan tjäna pengar på att sälja vatten, berättar Lundin.
Blackis har gamla anor och hit återkom dansen – tryckarna – i höstas. I sju år har Notvikens IK kört danskvällar och de första åren höll arrangörsklubben till på hemmaplan, på Tuna. Att flytta till andra sidan stan skulle vissa uppfatta som att svära i kyrkan, men så låter det inte här.
– Danspubliken ökade sedan vi kom till Blackis, ibland har vi nu upp emot 200 dansgäster under en kväll, säger Staffan Lundin.
Sven-Rogers har fått upp tempot, vid kaffeborden står flera personer från arrangörsgänget beredda på en paus.
Det är gott om tid, och många "Damernas". Blackisdanserna arrangeras varje vecka till Lucia. Sedan tas nya tag efter storhelgerna och säsongen utmynnar någon vecka in i maj.
Till hösten väntar nya tryckare, och mera "Damernas".