Första gången de dök upp var för fyra år sedan och för knappt två veckor sedan var det dags igen.
– De krossade rutorna i växthuset med basebollträ och sprang sedan gapskrattande därifrån, berättar Kerstin Bohm.
Under de tre första åren satte hon in nya rutor, men i fjol struntade hon i det.
– Det blir för dyrt, varje ruta kostar runt en tusenlapp.
Förra sommaren odlade hon på den sida av växthuset där rutorna fortfarande var hela, men vid den senaste attacken på kvällen den 29 juni slogs även rutorna på den dittills intakta sidan sönder och nu gapar växhuset tomt - stora glasskärvor har ersatt prunkande blommor.
På växthusets aluminiumram syns tydliga spår efter kraftiga slag av ett basebollträ.
Hur vet du att de har använt sig av just ett basebollträ?
– Jag hörde hur glas krossades ute i trädgården och när jag tittade ut såg jag hur tre personer i 15-17-årsåldern stod runt växhuset. En av dem slog in rutorna med ett basebollträ medan de andra såg på, säger Kerstin Bohm.
Vandaliseringen pågick under tio minuter och tidpunkten var som vid de föregående besöken mellan tio och halv elva på kvällen. Vid ett av de tidigare tillfällena hade Kerstin ännu inte parkerat bilen i garaget och kunde därför snabbt köra efter de flyende förövarna. Hon följde dem ända upp till slutet av den närliggande Grantjärnsvägen och hon vet vem en av pojkarna är. Hon har också konfronterat hans pappa.
– Men pappan säger bara att hans pojke ligger och sover klockan tio.
Varför tror du att de gör så här?
– Jag vet inte. Kanske gillar de att höra ljudet av glas som krossas...
Kerstin Bohm har bott i huset på Strandängesvägen 2 i 20 år och funderar på om det kan finnas en koppling till en rad händelser längre tillbaka i tiden, då hon och hennes man hade ett grönsaksland på tomten. Hon undrar om det kan vara samma pojkar som för tio år sedan ryckte upp grönsaker och spridde ut morötter längs med Grantjärnsvägen.
– En kväll väntade min man ut pojkarna - som var i 7-8-årsåldern - och när de dök upp sprang han efter dem och frågade vad höll på med. Efter det kom de aldrig tillbaka.
I villaområdet där Kerstin bor har det också förekommit att sura ägg och annat kastats på fönstren i ett hus, som tillhörde ett gammalt par. De fick till slut nog och valde att flytta.
Men Kerstin, som är född i Kalix, har inga planer på att ge sig av.
– Nej, jag kommer absolut inte att flytta härifrån, säger hon.