Själv var han ledig dagen innan olyckan, och på olycksdagen arbetade han med att summera gångna månaden.
Chefen berättar också att han inte fick full vetskap om händelsen då en arbetare skadade sig innan den stora olyckan. Mot detta ställer utredarna frågan om det inte är chefens uppgift att veta. Han hade dessutom träffat den skadade direkt efter olyckan.
Kuriren har läst utredningsförhör med den åtalade chefen.
I utredningen ställs frågor kring en konsultrapport som påvisat ett enormt underhållsunderskott på anläggningen. Den åtalade chefen höll inte med.
Olyckan inträffade tisdagen den 1 november och hade som bakgrund att driftsstörningar uppstått i kalkugnen. Åtgärder krävdes. I efterhand kom den åtalade chefen att fundera på om inte en pensionerad veteran inom Nordkalk, med kunskaper på området, borde ha kontaktats.
– Jag funderar alltid mycket på om man skulle ha kunna gjort saker och ting annorlunda.
Metoden för att få bort klumparna var att spruta vatten i den heta ugnen. Det var när kalk och ånga kom ut som flera personer skadades.
Det var bråttom, har involverade personer uppgett.
Att låta ugnen svalna hade tagit en vecka, uppger en högre chef inom Nordkalk.
Hade ett sådant driftsavbrott medfört några stora ekonomiska avbräck för företaget?
– Nej inte stora.
Denna person var involverad i åtgärderna med ugnen, det trodde i varje fall den åtalade kollegan. Men så var det inte.
Den åtalade var alltså bortrest måndagen den 31 oktober. Den högre chefen ville att han efter hemkomsten skulle sammanställa lagerbalansen.
– Ekonomerna ska ha in siffrorna, förklarade den åtalade i förhör.
Han litade på att kollegor hanterade det inledda arbetet med ugnen.
– Hade jag varit där måndagen hade läget varit ett annat.
Till att utföra jobbet anlitades entreprenörsanställda som inte gjort detta tidigare. Timmarna innan den stora olyckan brännskadades Mehmet Arpacci, från Empower. Den åtalade kallade då till möte med ledare för arbetet och påtalade behovet av skyddskläder, berättar han.
– Så frågade jag om det fanns något mer vi behövde åtgärda. Ingen sade något.
Men samordningsansvarig var inte utsedd, riskbedömning var inte gjord och chefen frågade heller inte om detta, visar förhören.
Han hade fått bilden av att risker inte förelåg, förklarade han.
– Hade det kommit en signal om att någonting behövde ändras ytterligare, eller att vi skulle ha stoppat det, så hade jag naturligtvis gjort det.