Plötsligt ljuder två korta toner från mistluren på M/S Kungsholm och fartyget börjar backa ut från piren. Precis innan landgången dras in lämnar en kvinna båten med två glassar i handen.
Ute på ön finns ingen handel och i samband med Kungsholms dagliga ankomst passar stugägarna på Brändöskär på att köpa tidningen eller stilla sockersuget med godis eller en svalkande glass. Just den här dagen kan det behövas då himlen är totalt fri från moln och vattnet i viken endast lätt krusat av vinden.
God grannsämja
Runt om viken ligger nästintill identiska sjöbodar och stugor uppradade med bara ett par meters mellanrum och hade det inte varit för det öppna havet i horisonten, är känslan att man lika gärna kunde ha befunnit sig i ett litet radhusområde inne i staden.
Närheten är dock ingenting som stör de som vistas i stugorna på Brändöskär. Tvärt om beskriver människorna som Norrbottens-Kuriren pratar med grannsämjan som god och för en del har den också lett till en nära vänskap.
För Laila Wikström, 69, började allting 1995 med en lånad nyckel när hon och hennes man, Owe, beslutade sig för att sälja segelbåten och köpa en sommarstuga istället. Nyckeln gick till en stuga på Brändöskär och sedan var hon fast.
Tips om en stuga till salu
Ett år senare bestämde sig Inga Greta Wennberg, 69 och hennes man för att också sälja träbåten som de puttrat runt med i skärgården. Via en bekant fick hon tips om att en stuga på ön var till salu.
- Först tänkte och sade jag till min man att inte kan vi köpa en stuga till. Men vi åkte ändå hit och kollade på stugan och redan när vi börjat puttra med båten mot Siknäs bestämde vi oss och jag har aldrig ångrat det beslutet, säger Inga Greta Wennberg.
Men trots att båda är i samma ålder och att de båda tillbringat flera somrar Norrbottens skärgård, var det först när Laila Wikström besökte de nya ägarna till grannstugan som de träffades för första gången.
- Jag arbetade som lärare då och brukade målade på fritiden. Jag visste att Laila var konstnär så jag skämdes lite och gömde undan alla målarsaker, säger Inga Greta och skrattar samtidigt som hon tar upp en kaffekopp från träbordet.
Målarresa till Brasilien
Laila Wikström ler när hon hör berättelsen och kontrar.
- Men jag såg dem.
Vid nästa besök tog hon med sig sin egen målarutrustning och de satte sig ner och målade tillsammans.
Sedan dess har de åkt på flera resor och målat - bland annat till Brasilien som båda beskriver som en stor höjdpunkt. Men de har inte bara skapat konst tillsammans utan också arrangerat två utställningar gemensamt. En på Brändöskär därifrån flera av motiven härstammar.
- Det är alltid roligt och spännande att visa upp sina verk för folk. Vi tyckte att det passade bra att göra det här på ön och fick mycket uppskattning. Planen var att vi skulle ha gjort en utställning här i år också men fick tyvärr inte tag på någon lokal, säger Inga Greta Wennberg.
När Norrbottens-Kuriren besöker vännerna väntar de fortfarande på att rallarrosorna bakom Inga Gretas stuga ska börja blomma. Då det sker kommer de att bänka sig med blicken fäst vid horisonten och avbilda naturens skådespel.
Intensivt umgänge
Både Laila och Inga Greta tycker att det finns många fördelar med att måla tillsammans i stället för ensam och trots att de ofta bara sitter några decimeter från varandra finns det ingen risk för att tavlorna blir enformiga.
- Ibland kan jag själv titta på våra tavlor och undra om vi varit på samma plats. Det är så individuellt hur man ser på omgivningen och vad man väljer att ta med. Jag tycker bara att det är positivt att vara två, säger Laila Wikström.
Även om det var målandet och konsten som förde dem samman så sträcker sig vänskapen numera betydligt längre än så.
Periodvis umgås de dagligen och då stugorna bara ligger ett tiotal meter från varandra sker det även kvällstid.
Som kvällen innan då paret Wennberg bjöd på middag.
- Vi hade varit och fiskat och fått 60 abborrar, då blev det grannfest, säger Inga Greta Wennberg och Laila Wikström fyller snabbt i:
- Det positiva med att bo så här nära är att man aldrig behöver laga mat själv, det är alltid någon som bjuder, säger hon och båda skrattar gott.
Under tiden som samtalet och skämten fortsätter startar en båt från andra sidan av viken och angör vid en av grannstugorna. Där dörren redan står öppen i väntan på besök.