Spräckliga, vita och gula hönor vandrar fritt på gårdsplanen, där hundar och barn leker under mormor Christinas vakande öga. Linn plockar in ägg från hönsgården och Fredrik väntar på betongbilen som snart ska komma. På grusvägen vid huset kommer shetlandsponnyn Jazzman travande, med ännu ett av Christina barnbarn på ryggen. Det är full rulle på gården i Brändön, där tre generationer lever tillsammans – men ändå var för sig.
– Vi har egna hus att gå till när vi vill vara ifred. Titta så härligt! Jag vaknar med morgonsol genom det ena fönstret och somnar till kvällssol i ett annat, säger Christina och visar runt i stugan som hon nyligen inrett.
Att känna sig behövd. Att ha nära till skog och hav. Att få vara med i barnbarnens vardag. Christina Björklund ser bara fördelar med generationsboendet. Nu lever tre generationer tillsammans på gården där Christina själv en gång var husmor.
– Mina barn är uppväxta här. Jag flyttade när barnen var stora, och bodde i en lägenhet i Luleå. Men jag satt bara och längtade hit. Linn och Fredrik, som tagit över gården, föreslog att jag skulle flytta till stugan på deras tomt och jag tackade ja, säger Christina.
Hon tog med sig sin stora landseerhund Joy, som har lekkompisar i dottern Linns hund Bonzo och sonen Fredriks vovve YouYou.
– Jag tar ofta med mig alla tre på mina promenader i skogen och ner till vattnet. Det är en otrolig frihet att bo med naturen inpå knuten.
I den stora norrbottensgården huserar Christinas dotter Linn, tillsammans med sin sambo Fredrik och barnen Alfred och William.
– På morgnarna kikar jag ner mot mammas stuga för att se att hon klivit upp. Då är allt i sin ordning, säger Linn.
En stor del av dagarna tillbringas utomhus och barnen älskar att titta in hos sin mormor. Middagar äter alla tillsammans i det stora huset. Linn fixar maten och Christina tömmer och fyller diskmaskinen. Under coronatider har Christina fått ”take-away”.
– Det känns skönt att veta att mamma äter näringsriktig mat. Hon har diabetes och slarvade kanske med kosten när hon bodde ensam, säger Linn som tycker att arrangemanget är en vinn-vinnsituation, där alla hjälper varandra.
Christinas svärson Fredrik nickar och håller med. Om Christina någon gång är bortrest känns det tomt. Hon är en frisk fläkt på gården!
Christina har numera nästan alla sina barn och barnbarn på gångavstånd. Bara Åsa med familj bor i Piteå. På andra sidan vägen bor sonen Fredrik med frun Christina och barnen Agnes och Alva. En bit längre bort i byn bor sonen Petter, fru Sofia och barnen Ludvig och Gabriel.
Det är en ynnest, tycker Christina, som gärna rycker in och hänger tvätt och hjälper till även hos sonens familj.
– Många äldre är ensamma, det är inte jag. Jag har allt! Jag är så tacksam för att jag får vara frisk och kan hjälpa till. Och att jag blir tillfrågad!