Håll yrkesetiken högt, när politiska ledare föregår med dåligt exempel blir det desto viktigare att alla andra upprätthåller en oklanderlig yrkesetik. Var aktsam om språket, undvik att använda ord och fraser som ligger i var mans mun.
Uppmaningarna här ovan inleder några av kapitlen i Timothy Snyders, professor i historia vid Yale University utmärkta, stundtals lysande, ”Om Tyranni – Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet”. Boken är skriven just efter att Donald Trump kommit till makten vid det amerikanska presidentvalet 2016. Snyder hade liksom många andra tidigare varit övertygad om att Hillary Clinton skulle vinna och han talar ur en plötslig men väl besinnad besvikelse, ilska och rädsla. Avsikten är att visa vilka lärdomar som kan dras ur fascismen, nazismen och kommunismen i de former de uppträdde under 1900-talet. Både fascismen och kommunismen var faktiskt reaktioner på sin tids globalisering, på demokratiernas oförmåga att ta itu med inbillade eller verkliga olikheter som den skapade.
Som kanske framgår ovan inleder Snyder sina kapitel smått bombastiskt och på ett sätt som gör att man väntar på konkreta exemplifieringar. Dessa kommer men likväl skulle resultatet kunnat bli platt om inte Snyder varit den skarpa historiker, intellektuell och humanist han är. Med stor omsorg och skärpa går han vidare från de allmänt hållna inledningarna till specifika historiska situationer. Från dessa drar han sedan paralleller till dagens amerikanska nutid. Han svävar aldrig på målet eller viker från sin konsekvent humanistiska linje. Han hävdar att det goda sprider sig som ringar på vattnet om vi har modet att säga emot den som talar utifrån fördomar eller några av alla de ”alternativa fakta” som idag flyter runt på nätet.
Det finns säkert de som kommer att stämpla Snyder som en bakåtsträvare men han värnar boken framför dataskärmen och journalisten framför den högljudde twittraren. Han uppmanar oss att våga tro på att det finns något som kan kallas sanning. Bara tyrannen gynnas av total relativitet och bara densamme ogillar den som själv undersöker och letar efter fakta.
I ett av de mer intressanta avsnitten ger Snyder oss rådet att ägna mer tid åt långa artiklar. Trump uttalade sig under sin valkampanj i en rysk propagandakanal och påstod att amerikanska medier varit otroligt lögnaktiga, dessutom försökte han vid åtskilliga tillfällen väcka allmänhetens hat mot journalistkåren. Snyder konstaterar att presidenten i likhet med Hitler valde att använda ordet ”lögn” om fakta som inte passade honom. Den tyske führern framställde för övrigt även han journalistiken som en kampanj mot honom själv. Snyder däremot lyfter fram den som en svår och krävande konst där de skickligaste skribenterna låter oss själva bedöma innebörden av informationen istället för att förpacka den i glittrigt propagandapapper och förment givna ”fakta”.
Snyder må beskriva en amerikansk verklighet och ett amerikanskt stycke nutidshistoria men den har hög relevans också för en europeisk eller svensk läsare. Det är lätt, men därför också farligt, att tro att ens eget land för alltid är vaccinerat mot att göra liknande misstag som de som tidigare skett och sker på andra håll. Varje fall är förvisso unikt men historien visar att likheter och gemensamma nämnare sällan saknas. Timothy Snyder lyfter fram lärdomar som kan - och borde - dras istället för att glömmas.