2015 fortsatte David Lagercrantz Stieg Larssons Millenniumserie. Boken hette "Det som inte dödar oss". Redan dÀr fanns en ton som motsade det bultande vÄldet.
FrÄn första stund reagerade jag mot det befÀngda i att Lagercrantz och hans förlag helt sonika tog över Stieg Larssons hela koncept. "Stöld" var det ord som föresvÀvade mig. Nu har jag vant mig och kan inte annat Àn ryckas med.
I hans tredje bok, "Hon som mÄste dö", som blir hans sista om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist, Àr mÀnniskans moraliska stÀllningstagande huvudtema. Till det som Lagercrantz tar upp hör vÄr rÀtt till vÀrdighet i döden, hur skuld och skam kan bryta ner en mÀnniska och hur ocksÄ hÄrdnackat hat kan perforeras av minnesglimtar.
"Hon som mÄste dö" saknar den kyliga hettan hos sin förebild men lever pÄ andra kvaliteter, som framhÀvandet av mÀnniskans sÄrbarhet och uppvisandet av vardagen med geggiga badrum, tonÄringar sammanvÀxta med sina mobiler, förÀlskelse och ensamhet.
En okÀnd tiggare hittas död i Stockholm, mördad visar det sig. Han bÀr en svindyr tÀckjacka mitt i smÀllheta sommaren. Det Àr upptakten. Snart Àr man fÄngad av dramat. Tiggaren visar sig vara en sherpa inblandad i ett dödsdrama pÄ Mount Everest, dÀr Sveriges försvarsminister spelade en roll som han fram till nu hÄllit hemlig. Gangsters med fingrarna i vÀrldsekonomin skymtar.
Ingenting skulle ha kommit upp till ytan om inte rÀttslÀkaren Fredrika Nyman fÄtt tiggaren pÄ sitt bord. Utan namn och utan fingrar och tÄr ligger hans utsatta kropp dÀr och hon tÀnker: "Vad har du varit med om, gamle vÀn?" Hon ger sig den pÄ att ge honom identitet och vÀrdighet i döden och ringer Mikael Blomkvist, vars namn tiggaren har pÄ en lapp i fickan. Mikael triggar Lisbeth som knappar pÄ sin dator. Vips, sÄ vet hon. Den döde var vÀgvisare mot Mount Everests topp.
Han lÀt en gÄng en bergsbestigare dö för att rÀdda livet pÄ en annan. Tystad och tillintetgjord av skuld gÄr han i bitar och betraktas som galen. Hans förbannelse Àr att ingen lyssnar pÄ honom nÀr han vill bekÀnna vad han har gjort. HÀndelsen för honom till Sverige.
Parallellt med dramat pÄ Himalaya och mordet i Stockholm beskrivs Lisbeth Salanders personliga vendetta mot sin "förkrossande" vackra syster, vars hela livsinnehÄll Àr att synas och beundras. Systern var fadern Zalas Àlskling och vill se Lisbeth död, Ànda sedan denna som barn dödade fadern efter det att han Är ut och Är in misshandlat och förgripit sig pÄ modern.
Nu vÀnder Lisbeth historien och blir förföljaren. Vid en kÀndisfest i Moskva tÀnker hon döda systern men kan inte. Ur minnestöcknet framtrÀder barndomens syster, familjens verkliga offer, inte bara sexuellt utnyttjad av fadern utan ocksÄ övergiven av Lisbeth och modern.
Dessa inre dramer Àr bokens nerv och inte storyn om Mikael Blomkvists försök att punktera ryska trollfabriker, dÀr desinformation fabriceras. Varken otÀcka tortyrscener dÀr samme Mikael inbjuds till den "ordlösa smÀrtan" eller den blodiga upplösningen, utspelad i ett nedlagt glasbruk, dÀr Lisbeth brakar in pÄ motorcykel och vÀnder historien, kan konkurrera med skeendena mellan och inom mÀnniskorna.
NÀr Lagercrantz beskriver det kÀrleksmöte i "desperation och hemlöshet" som Lisbeth har med sin Àlskarinna eller ger glimtar frÄn Mount Everest dÀr ihjÀlfrusna klÀttrare, omöjliga att fÄ ner, ligger som bevis pÄ mÀnsklig dÄrskap, det Àr dÄ han nÄr fram till mer Àn att bara kittla lÀsarens hunger efter spÀnning.