Han kom ändå ägna sitt yrkesliv åt litteratur, som förläggare och bokklubbschef.
Modigs nästa bok kom ut först 2007 med titeln ”Annandagar”, som han skrev i sorgen efter sin son, som han förlorat i tsunamikatastrofen 2004. Boken fick fin kritik och många läsare fann tröst i dessa dikter.
Därefter har Modig givit ut flera diktböcker. Den senaste, ”Kaninen rymde” kom 2014, och samma år belönades han med sällskapet De Nios särskilda pris.
I år presenterar han en ny samling, ”Mellan öarna i de långa sunden”, dikter förankrade i svensk natur. Hav, insjöar, öar, bryggor, långrevar och segelbåtar, årstiderna växlar. En vårdikt börjar så här:
Äntligen drog den tunga vintern in klorna.
Ljuset som kryper fram från avlägsna förorter
rakt in på den nystädade balkongen
bärs av en ljum vind från söder
Men samtidigt ljuder Wivallius röst längre fram i dikten, en rad från hans ”Klagovisa över denna torra och kalla vår” hörs genom seklen: ”låt varm dagg örterna fukta”. Det förflutna ekar i många av Modigs dikter. Det är inte fråga om nostalgi utan snarare om sakliga konstateranden att allt är förgängligt, och att det inte finns någon återvändo. Vemodet sipprar in mellan raderna:
Allt går igen, allt drar förbi och glöms,
sänker sig ner i medvetslösa djup.
Tranorna lyfter tungt från öppna fält,
återgår ännu någon tid till sommarhemmet
vid skogssjöns övervuxna strand.
Dikterna är rytmiska och musikaliska men orimmade, oftast skrivna i en enda strof. En dikt avviker vad gäller formen. Modig har i en tidigare samling använt det konstfärdiga versmåttet terziner, och även i den nya boken finns en terzindikt. Motivet är en industriepok som har gått i graven:
Rälsen från masugnen till insjöviken
är dold av gräs men sticker fram ibland,
järnväg vars roll är glömd och sviken,
en bit armering i det slott av sand
som byggs av varje samtids ingenjörer
och sakta slipas ner av tidens tand.
Kvar blir till sist en handfull tidsmarkörer…
Modigs naturlyrik begränsas aldrig till vykortsbilder. Naturintrycken vävs in i texten tillsammans med föreställningar om människors liv i tid och rum. Somliga blir poeter som Modig. Förmodligen sympatiserar han med kaninen som i en lång och underfundig dikt ”tror att naturen har en hemlig ordning,/ en inbyggd klokhet som är något mer”. Allt kan inte kartläggas.
Modigs dikter är koncentrerade och laddade med innehåll och betydelser. Litterär konst, helt enkelt.