Gläds åt nuet. Låt inte det som kommer
tynga själen. Avväpna allt det bittra
med ett stilla leende. Helt fulländad
är lyckan aldrig.
Ja, tänk om man i vår jäktade tid kunde följa råden i dessa fyra rader! Tag vara på din tid på jorden, lev nu och var glad över det liv du har. Strofen skrevs för över 2 000 år sedan av den romerske poeten Horatius.
Denna maning kan man läsa i en nyöversättning av några av skaldens oden, en liten vacker volym med titeln ”Plocka din dag”. Poeten Gunnar Harding och latinprofessorn Tore Janson har översatt och kommenterat dessa gamla formfulländade dikter.
Horatius var en verskonstens mästare, han var en lärd poet som virtuost skrev sapfisk, alkaisk och asklepiadeisk vers, alla uppkallade efter grekiska poeter. Han var väl förtrogen med grekisk litteratur och filosofi som han studerat i Atén. Han deltog också som officer i Brutus armé vid slaget vid Filippi (42 f. Kr), där Caesarmördarna kämpade mot varandra. Horatius beskriver sin föga ärofulla insats som krigare:
jag flydde snabbt och skölden blev lämnad kvar/där tapperhet bröts ner, och starka/män föll till marken med hakan före.
Octavanius, som sedan kallade sig Augustus och blev Roms förste kejsare, hörde till segrarna. Horatius återvände till Rom och blev uppmärksammad av den rike Maecenas, som understödde framstående poeter. Maecenas skänkte Horatius en lantgård, dit han kunde dra sig tillbaka från det hektiska livet i Rom och ägna sig åt sin diktning. Han skrev om ”vivere naturae”, att leva i enlighet med naturen långt före Rousseau och sena tiders miljörörelser.
Han kunde bjuda sin skaldebroder Vergilius, Maecenas och självaste kejsar Augustus till sitt lantställe och njuta av vin och god mat. Horatius är en vinets diktare och i många av de nyöversatta odena prisas den ädla drycken. Han skriver om sitt gamla vinkrus att det kan föra med sig både bråk och vänligt skämt, kanske lidelsefull kärlek eller helt enkelt en tupplur. Alltså ungefär som idag.
Jag tror att Horatius är den av de klassiska romerska poeterna som är lättast tillgänglig för dagens läsare. Hans nyktra och ofta bistra levnadsvisdom låter modern. Han är också en kärlekens diktare och hans älskade kan vara både kvinnor och män.
Översättarna Harding och Janson är värda en stor eloge för att ha aktualiserat ett stort författarskap och presenterat gamla klassiska dikter på modern svenska. Men jag tycker att den ordagranna översättningen av den berömda sentensen ”carpe diem” till ”plocka din dag” låter en smula krystad.