I sin nya bok handlar det om amerikansk poesi och amerikanska poeter, ett stort och ganska speciellt ämne. Claeson är ju översättare förutom när han skriver i egen sak och här gör han någonting mitt emellan; umgås med en amerikan, funderar över poeterna och presenterar åtskilliga av deras dikter där emellan. Det är fantastiskt bra.
En slags kommenterad antologi, men från en plats helt nära den mexikanska gränsen, i ständigt samspråk under ökenfärderna med den samtide poeten William Pitt Root, av översättningarna att döma en fenomenal diktare.
Hela boken handlar alltså om det utspridda samtal dessa båda för, högst verserat ibland, tystlåtet grubblande andra gånger, och så insprängda dikter. Det är vindlande oöverskådligt som alla goda samtal. Det förströdda är en slags metod, ett försök att rationellt närma sig det irrationella, skriva ut det oskrivbara som finns i den bästa dikten. Inte avsikten, inte etiketten, inte modernism, postmodernism eller traditionalism utan själva essensen – vad är (över tid och språk) det träffande väsentliga i en diktstrof egentligen?
Det är inte så svårt som det låter, det handlar om kombinationen av känsla och förstånd och deras inbördes samvaro i form av två äldre herrar med lång diktarerfarenhet. Ibland avbryts samtalet, då behöver hunden göra sitt ärende bakom någon av kaktusarna där ute i torkan, kanhända gör diktaren själv detsamma. Det finns alltid nödvändiga avbrott.
Ur de tiotusensidiga resedagböckerna har Claeson hämtat sitt stoff som alltså koncentreras till tankeboken ”Snön faller i Cochise county”. Lika förtjust som jag blir av diktarnas rader blir jag av deras öden eller av de intresserade amerikaner som silas genom skildringen. Som den poesiälskande damen som översätter från svenska eftersom hon någonstans har svenskt påbrå men inte riktigt greppar att ”vakan” i den välkända ”Vårvindar friska” handlar om fågeln taltrast utan tror att någon sorgset ”vakar” över berg och dal i dikten som egentligen heter Molltoner från Norrland och skrevs av den alldeles okända Euphrosyne eller Julia Kristina Nyberg (1785-1854).
Underbart alltså, funderande och mycket exakt beskrivande och därefter funderande igen och alltsammans i mild ironi och lätt vemod. En bok att dröja länge inuti, en mycket väsentlig bok. Och tänk att det amerikanska kan låta så klokt, i dessa dagar.